lördag 30 augusti 2014

Fall Gotland

Sammanfattning

Modern rysk militär operationskonst utnyttjar samtliga arenor för att möjliggöra ett snabbt krigsförlopp främst med lätta förband och fjärrstridskrafter. Förberedelserna inför ett angrepp är dock långsiktiga syftandes till dess snabba förlopp. Häri ligger även dess svaghet, ett väl fungerande säkerhetsarbete kan försvåra denna krigföring markant och åskådliggöra den för omvärlden. Detta arbete krävs även för att vi skall kunna respondera i tid, utan det kommer vi aldrig hinna agera med våra stridskrafter.

Analys

Inledning. Varför är Gotland så viktigt? Denna fråga ställer sig allt fler och fler och har Gotland något egentligt geostrategiskt värde för Ryssland och har Ryssland förmågan att ta Gotland och i sådant fall vid vilken situation eller situationer skulle Ryssland nå den punkt så man väljer att angripa Sverige? Detta är frågor som kommer upp snart på daglig basis dels för mig dels för andra försvarsbloggare och twittrare. I detta inlägg kommer jag försöka ge min syn på dels varför Gotland är geostrategiskt viktigt för Ryssland dels varför man mycket väl i en relativt nära framtid kan tänkas ta Gotland.

Först och främst måste vi klara ut den stora frågan, finns det ett hot mot Sverige, enligt säkerhetspolisen förefaller det så, enligt dem genomför Ryssland krigsförberedelser mot Sverige. Då måste vi klara ut vad innebär krigsförberedelser i praktiken? Det innebär t ex att man redan i fred finner strategiska mål att slå ut för att lamslå ett land, nyckelpersoner som måste nedkämpas, lämpliga luftlandsättnings- och landstigningsområden, iordningställa dolda agentnät som aktiveras i händelse av krig för att få underrättelser m m.

Således det är en rätt omfattande apparat som Ryssland nu återigen har satt igång, dessa förberedelser har ett övergripande syfte vilket är att vinna ett krig snabbt. Med detta i bakhuvudet, finns det då ett hot? Ja onekligen måste ju Sverige i vissa sammanhang ses som ett hot mot Ryssland annars hade man aldrig valt att sätta igång denna apparat mot vårt land. För underrättelseverksamhet som syftar till krigsförberedelser kostar oerhörda summor, det är inte bara att flyga över med en satellit och tro att man löst problemet, vi talar om att fysiskt på plats mäta, avbilda m m, fastställa levnadsmönster hos prioriterade personmål osv. Således ja det finns ett hot mot Sverige utöver terrorism så kommer detta hot från Ryssland utifrån SÄPO redovisning. Likväl är de ju fler som ser Ryssland som ett hot numera, Storbritannien kommer under de närmsta veckorna klassa upp Ryssland till högst hotnivå mot samväldet.

Vid vilket läge skulle Ryssland kunna tänkas sig att angripa Sverige för att ta Gotland? Först måste vi klara ut att Ryssland kommer aldrig ensidigt genomföra ett väpnat angrepp mot Sverige, det kommer alltid finns ett övergripande strategiskt syfte som är riktad mot NATO vid ett ryskt angrepp på Sverige. Sverige i sig saknar värde för Ryssland, däremot har vi vissa geostrategiska punkter som Ryssland måste behärska för att fullfölja ett angrepp på NATO. Likväl behöver detta angrepp på Sverige ej ske samordnat med ett samtidigt angrepp på NATO, utan mer troligt kommer ett angrepp på Sverige ske dygn upptill veckor tidigare. Främst utifrån det faktum att NATO saknar förmågan att snabbt tillföra förband till Baltikum som ett exempel, men även Tyskland. Detta utifrån att de sista egentliga förbands föråden i Europa avvecklades (förutom de norska) ifjol. Således Gotland tas för att omintetgöra truppförstärkningar till Baltikum, likväl kan ett angrepp på Sverige och Gotland vara ett led i att försvaga NATO och förbättra sina egen geostrategiska position, främst utifrån det faktum att Sverige just nu är en "ö" mitt i NATO, tar man delar av den "ön" så destabiliseras organisationen oerhört, trots att Sverige inte är en medlem i NATO.

Slutsatsen så här långt är att det finns ett hot från Ryssland mot Sverige, i och med att man påbörjat och genomför krigsförberedelser, det just nu geostrategiskt viktiga området för Ryssland som Sverige besitter är Gotland. Denna del av Sverige får sin geostrategiska tyngdpunkt i och med att förhållandet är sådant att Sverige som militärt alliansfri nation ligger inklämd mellan NATO område och kan de facto påverkas av Ryssland genom sin geografiska position. Behärskar man Gotland omintetgör man dels förstärkningar till de Baltiska staterna både sjö- och luftledes dels är det fullt möjligt att man omintetgör NATO förmåga att genomföra artikel 5 i de baltiska staterna och även slår in en kil i organisationen som gör att den destabiliseras i dess grundvallar. Dessa slutsatser är viktiga att ha med sig i den fortsatta fallstudien kring ett möjligt angrepp på Gotland, för det utgör den strategiska essensen, utan dessa är sannolikheten för ett Ryskt angrepp mycket låga.

Modern rysk krigskonst. Denna krigföring som vi till del fått ta del av på Krimhalvön och i östra Ukraina, är en operationskonst som skiljer sig till del från den klassiska Sovjetiska operationskonsten, dock skall man ha klart för sig att egentligen handlar det om en viss tyngdpunktsförskjutning i vissa faser, likväl har vi ej bevittnat dess fulla potential dvs utnyttjandet av de reguljära stridskrafterna i dess slutgiltiga fas, dock är detta något man troligtvis från Rysk sida vill undvika, vilket blir själva essensen i dess nya krigföring, om möjligt skall den vara kontaktlös, dock kan det kontaktlösa innebär att man utnyttjar sig av t ex fjärrstridsmedel istället för t ex mekaniserade förband.

Den moderna ryska operationskonsten kan sammanfattas i åtta (8) stycken faser:
  1. Icke-militär asymmetrisk krigföring, omfattar påverkan av moraliska, psykologiska, ideologiska, diplomatiska och ekonomiska plan för att skapa en gynnsam grund för att fortsätta en militär operation i. Detta innebär således att man påverkar en nations grundfundament för att skapa en destabil miljö att fortsätta en militär operation i.
  2. Underrättelsedrivna operationer, som syftar till att vilseleda politiska och militära beslutsfattare genom samordnande åtgärder som genomförs via diplomatiska kanaler, civila och militära myndigheter samt massmedia genom läckande av falsk information.
  3. Fortsatt underrättelsedrivna operationer som syftar till att få över statstjänstemän (mest troligt även mediapersonligheter) och officerare på sin sida genom hot, bedrägerier/förledning samt mutor.
  4. Destabiliserande propaganda för att öka missnöjesyttringarna bland befolkningen (som grundlagts i fas 1 hos befolkningen 2-3 hos beslutsfattare så att dessa ej skall agera), understöds av underrättelsepersonal samt påbörjande av subversion inom mållandet.
  5. Isolering av mållandet genom t ex ekonomiska blockader, införande av flygförbudszoner, utnyttjande av privata militära företag (oftast med fd specialförbandspersonal, GRU Spetsnaz) som genomför väpnade aktioner med radikala oppositionella grupperingar i mållandet, för att öka destabiliseringen samt subversionen.
  6. Dolda militära operationer, påbörjas med dels inhämtning dels specialförbandsföretag (här skall beaktas att t ex rymdtrupperna, elektroniska krigföringsförband benämns som specialförband i rysk nomenklatur utöver vad som i väst benämns 'special forces'). De militära operationerna genomförs över hela spektrumet. Denna fas är vad som tidigare var känd som ouvertyr.
  7. Öppna militära operationer, genomförs över hela arenan främst med fjärrstridsmedel i form av precisionsvapen, syftar till att nedkämpa motståndarens kritiska sårbarheter för att därvid nå ett avgörande utan att binda egna markstridskrafter i regelrätta strider. Andra vapensystem såsom icke-dödlig biologisk krigföring (magsjukor o dyl), radioaktivitet och strålning kan utnyttjas.
  8. Upprensning, i denna fas inriktas markförbanden på att nedkämpa mållandets kvarvarande förband, dessa skall främst isoleras för att därefter nedkämpas. Detta genomförs genom luftlandsättning och punktmålsbekämpning med indirekt bekämpning (artilleri, flyg och missiler).
Det vi kan se är att krigföringen är i huvudsak ”kontaktlös” och genomförs i en stor huvuddel av underrättelsetjänstens personal i många av faserna, utnyttjandet av de privata säkerhetsföretagens personal, sker bedömt i nära samverkan med underrättelsetjänsten, likväl kan man utnyttja rysktalande minoritetsgrupper såsom genomförs i Ukraina. Därutöver är huvuddelen av krigföring dold för en motståndare, det övergripande syftet blir att förleda en motståndare in i det längsta, innan konflikten öppet sker, utnyttjandet av t ex destabilisering i mållandet är en del i denna förledning för att få mållandet att fokusera på inhemska problemområden istället för att missa externa hot. Likväl uppnår man en tydlig kraftsplittring med denna destabilisering, säkerhetsfunktionerna inom mållandet kommer vara fokuserad på de inhemska hoten.

Detta innebär således att om en konflikt mellan Sverige och Ryssland kommer uppstå, så har ett relativt långt förarbete genomförts, detta ställer oerhört höga krav på t ex säkerhetspolisens verksamhet att kunna följa upp Rysslands verksamhet, för att kunna indikera hur utvecklingen är. Likväl innebär detta att, vi kommer ej ha en lång förvarningstid för konflikten (bedömt handlar det om enstaka dygn som mest), främst utifrån det faktum att det är förband som arbetar med hög sekretess, vilket är svår att följa, i huvuddelen av faserna. Svagheten är om man har en fungerande säkerhetstjänst, så kan faserna upptäckas i tid och om den politiska nivån har förmåga att agera så kan hotet kvävas i sin linda.

Konfliktorsak. I vårt redan förda resonemang har vi identifierat att ett ensidigt riktat angrepp mot Sverige är osannolikt, däremot kan en konflikt inledas med ett riktat angrepp mot Sverige för att i ett senare skede utvidgas för att involvera NATO, det övergripande syftet kommer alltid vara att påverka NATO. Men i vilket sammanhang kan dagens politik föras till den gräns att man väljer att genomföra ett väpnat angrepp på Sverige?

En faktor som man måste ha med sig innan man börjar titta på konfliktorsaker är geostrategi/geopolitik något som Ryssland drivs av. Rysslands landområden har aldrig varit så små som de är nu sedan 1700-talet. Ryssland har hela tiden drivits av att utvidga sina landområden för att säkerställa naturliga försvarsbarriärer mellan sig och sin omvärld. Dagens Ryssland har inte dessa naturliga försvarsbarriärer såsom Sovjetunionen hade, som t om utvidgade dessa med buffertstater mellan sig och den presumtiva motståndaren. Det är med detta perspektiv man bl a måste se President Vladimir Putins uttalande om att den största geopolitiska katastrofen under 1900-talet var Sovjetunionens sönderfall.

Med geostrategin i bakhuvudet kan man finna minst en orsak som kan föranleda en konflikt i Östersjöregionen. Den mest uppenbara är det av Ryssland uttalade hot man upplever från NATO, då främst den östliga utvidgning av militäralliansen som genomförts och en fortsatt möjlig sådan, lägg därtill möjligheten kring en markant förhandslagring av materiel (såsom stridsvagnar, stridsfordon o dyl) främst i de östliga medlemsländerna och en permanent basering av förband, så kommer Rysslands upplevda hotbild te sig mycket realistisk. Detta ger i förlängningen ökade spänningar mellan Ryssland och NATO vilket i sin tur kan föranleda en konflikt.

En annan faktor som kan vara upphov till en konflikt i Östersjöregionen är om Rysslands handelsförbindelser i Östersjön på något sätt hotas dels ovan ytan dels under ytan. En stor del av Rysslands export sker dels i Östersjön dels via Östersjön vidare ut i världen. Östersjöregionen kommer vara av strategisk betydelse för Rysslands export kapacitet till omvärlden intill minst 2030 enligt vissa bedömningar. Härvid försvåras Rysslands export i Östersjöregionen kommer det få stora påverkningar på dess ekonomiska utveckling, detta i sig kan leda fram till en konflikt i Östersjöregionen.

Ett Svenskt eller Finländskt närmande till NATO kommer även vara ett möjligt skäl till en konflikt i Östersjöregionen. Varav troligtvis ett Svenskt närmande kommer vara mer kritiskt för Ryssland kontra ett Finländskt detta utifrån det faktum att Sveriges kust omfattar hela västra delen av Östersjön samt det kritiska Östersjöutloppet. Ett svenskt medlemskap i NATO skulle förvandla Östersjön till ett NATO innanhav varav två kritiska sårbarheter uppstår för Ryssland dels dess omfattande sjötransporter som utgör en stor del av dess BNP dels dess missilbanor kan mycket lätt påverkas mht att Sveriges landgräns täcker en stor del av dessa banor i Nord-Sydlig riktning. Dock skall ej ett Finländskt medlemskap i NATO som hotbild sett från Ryssland förringas, detta skulle de facto innebär att Rysslands hela västra landgräns angränsar mot NATO. Dock skulle ej Östersjön bli ett NATO innanhav, vilket skulle vara ett skäl för att det ej blir en konflikt, men skulle Sverige vid en sådan situation yttra sig rörande NATO medlemskap i positiva ordalag, är det troligtvis en överhängande krigsrisk som uppstår.

Således har vi tre (3) tydliga scenarion som kan utvecklas till en konflikt mellan NATO och Ryssland i Östersjöregionen där Sverige mest troligt kommer dras in i konflikten. Vad som är än mer troligt är att Gotland involveras. Gotland är just nu nyckeln i Östersjön och nyckeln till många geostrategiska situationer. Behärskar man Gotland behärskar man de centrala delarna av Östersjön, det man dock ej behärskar är Östersjöutloppet. Men att behärska Gotland innebär också att man omintetgör truppförstärkningar till Baltikum dels via sjövägen dels via luftvägen. Detta innebär att NATO kommer få stora problem att förflytta förband i händelse av en säkerhetspolitisk spänd situation i Baltikum.

Stridskrafter. Ryssland har en ansenlig mängd stridskrafter inom det västra militärdistriktet (MD V) som kan utnyttjas mot dess angränsade länder, dessa stridskrafter kan förstärkas från andra militärdistrikt (MD) dock är det främst det centrala militärdistriktet (MD C) som är tänkt att användas som strategisk reserv samt andra (2) echelong. Nedan redovisas i stora drag mängden arméstridskrafter i MD V/C. Utöver dessa tillkommer främst generalstabens spetsnazförband dels markbaserade dels maritima.


Vad vi kan se är att huvuddelen av dessa förband lämpar sig ej för de initiala stegen enligt den nya ryska operationskonsten, utan det är främst specialförbandsbrigaderna samt luftlandssättningsdivisionerna som är lämpade för denna form av krigföring samt generalstabens spetsnazförband samt övriga operativa underrättelseförband som sorterar under de. I ett senare skede kommer främst markrobotbrigaderna att utnyttjas för att kunna genomföra den kontaktlösa krigföringen och absolut sist kommer de mekaniseradeförbanden att utnyttjas för att rensa upp kvarvarande motståndsfikor i mållandet.

Utnyttjas förbanden inom MD V kommer MD C förband att framgruppera, detta genomförs främst genom enbart trupptransport, därefter utrustas de på plats inom MD V vid färdiga depåer där tyngre utrustning såsom pansarskyttefordon, stridsvagnar, artilleripjäser o dyl redan finns placerade. Således kan en truppförflyttning från MD C ske med mycket kort varsel samt förbanden kan även med mycket kortvarsel väl på plats vara stridsdugliga (läs inom 24-48 timmar). Detta korta tidsintervall gör att man kan påbörja en öppen väpnad konflikt i ett mycket sent skede, vilket gör att mållandet ej kan vidtaga adekvata förberedelser.

De mest troliga förbanden att utnyttjas mot Gotland explicit är spetsnazförbanden dels brigadförbaden dels generalstabens. Därefter luftlandsättningsdivisionerna och marininfanteribrigaden (336. Marininfanteribrigaden i Kaliningrad Oblast). Detta utifrån Gotlands geografiska placering, detta kräver inledningsvis att det enbart är lätta förband vilket luftlandsättnings- och marininfanteriförbanden är, dessa är mycket lätt rörliga och är anpassade för operativa förflyttningar.

Efterföljande truppförstärkningar består bedömt av minst en reducerad mekaniserad brigad, en luftvärnsbrigad, en markrobotbrigad och bedömt minst en kustrobot bataljon vilket formar en effektiv stridsgrupp som håller Gotland och förnekar NATO stridskrafter möjligheten att genomföra luft- och sjörörelser runt Gotland till de Baltiska staterna.

Genomförande. Ett angrepp riktat mot Sverige och främst Gotland, kan utifrån den nu gällande ryska operationskonsten, som vi till del sett prov på i Ukraina, te sig på följande sätt. Inledningsvis genomförs en omfattande bearbetning av dels svenska beslutsfattare såväl civila som militära (denna fas har redan passerats och det finns konkreta exempel på detta) dels en bearbetning av media främst nyhetsredaktörer samt framträdande journalister med det övergripande syftet att erhålla en vinklad nyhetsrapportering och vad avser beslutsfattare att möjliggöra förledning i en felaktig riktning som gör att felaktiga beslut fattas. Parallellt i denna fas påbörjas krigsplanläggning/förberedelser vilket syftar till att kartlägga kritiska sårbarheter i det svenska samhället, syftande till att snabbt kunna lamslå det Svenska samhället, ytterligare en faktor som är uppfylld.

Därefter kommer fokus läggas på att utnyttja de socioekonomiska spänningarna som finns i det svenska samhället. Underrättelsepersonal kommer indirekt påverka olika grupperingar att agera mot varandra. Parallellt med detta kommer media utnyttjas för att underblåsa dessa socioekonomiska spänningar som till del är självgenererad av det svenska samhället till del är underblåsta av underrättelseorganisationer. Det övergripande syftet är att destabilisera det svenska samhället och utmatta den svenska säkerhetsstrukturen som kommer fokuseras på de socioekonomiska spänningar och därmed ökar möjligheterna för dolda förberedelser inför ett angrepp. Parallellt med detta genomförs rekrytering av civila och militära beslutsfattare samt andra viktiga samhällsaktörer för att i ett senare skede kunna genomföra subversiv verksamhet syftande till destabilisering. 

Därefter påbörjas subversiv verksamhet troligtvis iform av våldsamma upplopp som syftar till att destabilisera landet ytterligare. Parallellt med detta påbörjas vissa mindre sabotage som främst kommer vara inriktad på att överanstränga den svenska säkerhetsstrukturen. De våldsamma upploppen kommer därefter eskalera och tidigare rysk militär personal kommer understödja de olika grupperingarna dels logistiks med utrustning dels med kunskap/utbildning. För att i ett senare skede övergå till att genomföra aktiva insatser vid upploppen för att ytterligare destabilisera. I avslutningen av detta skede kommer bedömt dels Ryssland påbörja en media kampanj riktad mot Sverige dels kommer en riktad aktion mot ryska intressen genomföras på svenskt territorium för att möjliggöra en "legitimitet" i att öka de säkerhetspolitiska spänningen mellan nationerna. Detta kan dock utebli främst utifrån vilket agerande man väljer. 

Därefter påbörjas i en riktad desinformationskampanj för att förleda ytterligare de civila och militära beslutsfattarna detta syftar på den civila sidan att vänta med att vidta beredskapshöjande åtgärder iform av inkallelser och att övergå till beredskapslägen inom den civila administrationen. Den militära desinformationen syftar till att förleda de militära beslutsfattarna kring vilka intentioner man har dvs när, var och hur genomförs ett väpnat angrepp. Parallellt med denna fas transporteras specialförbandsenheter in i landet för att genomföra de avslutande förberedelserna inför ett angrepp. Begränsade epidemier för även förutsättas i slutet av detta skedde, främst i rikets tre största städer, för att inkapetisera dels stora befolkningsdelar dels den svenska sjukvården vilket kommer vara utmattad när väl konflikten påbörjas.

Slutligen genomförs omfattande specialförbandsinsatser mot kritiska sårbarheter (personella som materiella mål) i Sverige vilket syftar till att lamslå civil och militärbeslutsfattning. Vad avser Gotland kommer bedömt inledningsvis marinfanteriförband dels luftlandsättningsförband ta infallsportar på ön. Dessa förband kommer bedömt genomfört sk dold ilastning och intransport dvs t ex luftandsättningsförbanden kommer utnyttja angränsande luftleder samt civila transponderkoder för att i ett sent skede avvika från dessa och genomföra luftlandsättning på liknande sätt kommer marininfateriförbanden intransporteras. Ilastning av dessa förband kommer ske dolt och helst på annan plats än i MD V.  Punktmålsbekämpning med fjärrstridsmedel kommer genomföras mot samtliga flyg- och marinbaser med syftet att nedkämpa de svenska fjärrstridskrafterna.

Slutsatser

Den moderna Ryska operationskonsten bygger på långsiktiga förberedelser som genomförs dolt syftandes till ett snabbt genomförande av den väpnande konflikten. Utnyttjandet av desinformation och den civila arenan har fött en ökad betydelse i de långsiktiga förberedelserna jämfört med tidigare operationskonst. Likväl utnyttjandet av fjärrstridsmedel. Häri ligger den stora skillnaden. Dessa utnyttjades tidigare också men de har fått en ökad betydelse i den nya operationskonsten.

Detta innebär att en högra grad av säkerhetsarbete krävs för att följa Rysk underrättelseverksamhet på Svensk mark i syfte att tidigt kunna identifiera om förberedelser inför ett angrepp har påbörjats och hur långt gånget detta är. Detta kommer även innebära en vägvalsfråga vart skall tyngdpunkten på säkerhetsarbetet ligga, följa Främmande makts underrättelseverksamhet eller terrorism, varav tyngdpunkten just nu ligger på det sistnämnda. Sveriges resurser är begränsade och en omfattande uppföljning av båda är orealistisk.

Ett angrepp mot Sverige kommer således ej ske som en blixt från klar himmel, det är ett långsiktigt agerande men själva striden kommer bli intensiv. Finns dock ingen säkerhetsuppföljning så kommer angreppet te sig som en klar himmel. Härvid krävs ett omfattande säkerhetsarbete och en ökad grad av medvetenhet dels hos beslutsfattare dels hos allmänheten som helhet för att försvåra denna form av krigföring. Finns inte denna så kommer vi aldrig kunna reagera i tid och därmed omöjliggörs försvaret av Gotland, för vi kommer ej hinna få över förband till ön för att skydda den.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

FOI 1, 2 (Svenska)
Finländska FHS 1 (Engelska)
Försvarsmakten 1 (Svenska)
Janes 1 (Engelska)
Lettiska FHS 1 (Engelska)
Reuters 1, 2, 3 (Engelska)
Russia Today 1, 2 (Engelska)
Sveriges Radio 1 (Svenska)
The Guardian 1 (Engelska)
Putin rustar Ryssland, Elfving Jörgen, 2014
Rysk Krigskonst, Ulfving Lars, 2005

måndag 25 augusti 2014

Försvara mot vadå?

Reflektion

"Försvara mot vadå? Vi upplever inte att vi har en aggressiv makt som ensidigt försöker anfalla och ta Svensk mark", så svarade Sveriges Statsminister Fredrik Reinfeldt den 21/8-14 i Sveriges televisions (Svt) Valstudio på Anna Hedenmos fråga om hur många dagar mer Försvarsmakten bör kunna försvara Sverige med Alliansens planerade satsningar. I samma intervju säger även Reinfeldt att man "Tar in en försämring av den säkerhetspolitiska miljön".

I sig har Statsministern rätt, det kommer aldrig vara en part som ensidigt genomför ett angrepp mot Sverige, det var det aldrig ens tal om under det kalla kriget. Ett väpnat angrepp mot Sverige kommer alltid ingå i en större konflikt, däremot kan ett angrepp ske före en större konflikt, varvid man bör kunna tala om ett ensidigt angrepp, men detta inlägg handlar inte om semantik kring begreppet angrepp. Detta inlägg handlar om att Statsministern tydligen inte hörsammat vad Säkerhetspolisen (SÄPO) gick ut med för information under våren 2014 och varför vi har ett försvar.

Det var i April 2014, som SÄPO vid dess årsredovisning av dess verksamhet, offentligt förklarade för en samlad mängd journalister att Ryssland genomför krigsförberedelser mot Sverige. Observera ordvalet, krigsförberedelser, från en statlig myndighet som arbetar med att skydda Sverige mot externa och interna hot. Innan en statlig myndighet i dagens samhälle använder ett sådant ordval, så skall man ha substantiella bevis, det är alltså inte tal om indiciekedjor som under 1980-talets ubåtsjakter, utan vad man brukar benämna "hard facts". Just detta har jag i ett flertal inlägg beskrivit att SÄPO offentliggjort, tyvärr verkar inte media förstått innebörden av vad de egentligen sade och vilken kioskvältare detta ordval egentligen är/var.

Med detta i bakhuvudet, har jag riktigt svårt att se hur Rikets statsminister kan komma med ett sådant uttalande som "Försvara mot vadå?". Det är ju inte så att han kan ha undgått den offentliga rapporteringen i detta och det är ju inte så att de hemliga orienteringarna kan ha undgått hans nivå. Det blir inget annat än en total idiotförklaring av de som arbetar med underrättelse- och säkerhetstjänst, från statsledningens sida. Man har inte ens förstått innebörden av de orienteringar man får och man kan inte koppla samman det med varför vi dels bör ha ett försvar dels vad de i nuläget bör inriktas mot. Men låt mig förklara, om en annan nation genomför krigsförberedelser mot Sverige så bör man inrikta sitt försvar mot att kunna möta upp dessa krigsförberedelser. Man kör inte huvudet ned i sanden likt strutsen, för då har man de facto i praktiken lämnat "dörren" öppen. Likväl blir det mycket ihåligt att säga att vi måste bli bättre på att hävda territoriell integritet, det möter inte upp krigsförberedelser, det gör enbart ett försvar som är inriktat på att just försvara landet.

Den optimala Försvarsmakten har en förmåga och organisation som är direkt krigsavhållande, vad menas med det undrar säkert många? En krigsavhållande effekt är att organisationen är så pass stor och så pass välövad samt har kvalitativ utrustning som gör att en motståndare undviker en konflikt, i grunden handlar det om vad man brukar säga "det kostar mer än det smakar". Då har egentligen Försvarsmakten fyllt sitt syfte, ingen vill ha ett krig, kan det undvikas genom att ens Försvarsmakt genom sin blotta existens förhindrar det så vinner alla på det i längden. Då tänker säkert det vetgirige, ja men vi kan aldrig vinna över Ryssland, det handlar inte om att vinna, har man tillräcklig mängd med styrkor som har modern teknik så behöver det inte innebära en återgång till 800,000 man med vapen som under kalla kriget, allt bygger på styrkeförhållanden och om vi sätter det i perspektivet Ryssland som alla alltid använder, så är det inte så att samtliga delar av Rysslands väpnade styrkor sätts in mot Sverige.

Jag blir då återigen ytterst förvånad över Statsministerns uttalande "Försvara mot vadå?", Statsministern bör ha en sådan Försvars- och Säkerhetspolitisk bakgrund att han kan sätta in Försvarsmakten i den ovanstående kontexten, krigsavhållande, vilket i grunden är vad som bör vara dimensionerande för vår Försvarsmakt, sen vad som är normerande, dvs vilken motståndare det är vi övar mot är något helt annat och den ändras över tiden, bara för att vi inte hade ett hot under 2000-talet, så innebär det inte att man kan rusta ned, historiskt har världen haft avspänningar och konflikter om vart annat, vilket även bör vara ett riktmärke för varför man har en Försvarsmakt, dvs se till empirisk fakta, krig har funnits sedan mänsklighetens begynnelse och de lär finnas långt efter våra generationer som läser detta inlägg har gått vidare.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Svt 1 (Svenska)
SR 1 (Svenska)
SvD 1 (Svenska)

lördag 23 augusti 2014

Striden på djupet

Sammanfattning

För att öka den nuvarande krigsorganisationens effekt, bör en utveckling av striden på djupet över den totala ytan ske, detta främst utifrån att den nuvarande krigsorganisationen är underdimensionerad för att kunna genomföra nationellt försvar över den totala ytan. Sannolikheten att förband blir avskurna och kvarlämnade är mycket stor, därför krävs kunskaper i hur denna strid skall föras samt möjlighet för högre chef att utöva ledning av dessa avskurna förband bakom motståndarens linjer.

Analys

Inledning. Under det Kalla Kriget fanns tre (3) former av strid på djupet dvs egna förband som skulle fortsätta striden trots att motståndaren ockuperat området, det var den organiserade motståndsrörelsen, det var jägarförbanden, som genomförde fortsatt motstånd då de ej kunde återgå till egna linjer och det var avskurna förband som skulle genomföra det fria kriget. Den organiserade motståndsrörelsen och jägarförbanden hade det som uppgift, medan förband som blev avskurna och genomförde det fria kriget ej hade det som en egentlig uppgift. Dock var det en övergripande uppgift att motståndet skulle fortsätta, även om man hamnade bakom motståndarens linjer. Således det vi talar om är en organiserad strid bakom motståndarens linjer som skulle ske över hela ytan.

Är nu detta något som lämpar sig fortfarande att genomföra som stridssätt? Ser man till Jägarförband så har vi fortfarande det i Försvarsmakten och dess aktualitet är större nu än under kalla kriget, att med små medel kunna nå stor verkan blir allt viktigare i en mindre krigsorganisation, varvid jägarförbanden helt klart fyller en tydlig roll i den. Det fria kriget kvarstår även som en uppgift och har tydligt aktualiserats i den nya reglementsfloran som utkommit. 

Kvarstår gör då om det finns plats för en organiserad motståndsrörelse och uppgiften som benämns det fortsatta motståndet, som jägarförband tidigare innehade som en uppgift. Min uppfattning är att detta område är mer aktuellt nu än det var under det kalla kriget. Främst utifrån en klart underdimensionerad krigsorganisation för att lösa nationellt försvar. Det är mycket glest mellan förbanden och sannolikheten att något förband blir avskuret och hamnar bakom motståndarens linjer är mycket stor, varvid chefer på alla nivåer inom Armén bör börja tänka i banor hur man skall agera i händelse av något sådant. 

Förhoppningsvis kommer detta inlägg väcka tankar kring detta, all information i detta inlägg är sådant som finns i öppna handlingar, böcker, reglementen och anvisningar, det är således ingen hemlig information som berörs. Ämnets särart gör att ytterst lite information finns på internet utan det mesta är i bok form, så källförteckningen till detta inlägg omfattar enbart tryckta källor, dock ger det en inriktning vart den vetgirige kan söka mer information.

Underrättelsebataljonens och Jägarbataljonens verksamhet kommer ej beröras i detta inlägg, främst utifrån att inlägget berör striden på djupet över hela ytan, båda dessa förband är predestinerade att lösa kvalificerade uppgifter på djupet över hela Sverige mot kvalificierade mål, således är de ej geografiskt knutna till något specifikt område. Detta inlägg berör främst hur vi har stridit på djupet över hela ytan och hur vi kan fortsätta göra det i nutid.

Den organiserade motståndsrörelsen. Mycket kring den organiserade motståndsrörelsen är fortfarande höjt i dunkel och kommer troligtvis så alltid förbli mht verksamhetens särart och skyddet för fortfarande levande som varit verksamma i organisationen. Det är främst via Mikael Holmströms bok, Den Dolda Alliansen, samt Anders Jallais forskning som information rörande verksamheten har framkommit och hur den har varit organiserad. Vad som dock är känt är att den avvecklades under mitten av 2000-talet.

Den centrala delen av den svenska organiserade motståndsrörelsen stod i nära kontakt med, eller ingick som en del i, NATO övergripande organisation för att leda och planera motståndsrörelserna i Europa, denna instans gick under namnet ACC, Allied Clandestine Committee, deras uppgift i fred var att förbereda de underställda organisationerna för krig. I händelse av krig var deras uppgift att leda motståndsrörelsernas arbete. De underställda motståndsrörelserna hade främst tre (3) huvuduppgifter att genomföra. Den första (1) att rapportera förhållandena inom det aktuella området, den andra (2) möjliggöra flykt av egen personal, såsom nedskjutna piloter eller delar ur riksledningen och den tredje (3) att genomföra sabotage antingen självständigt eller i samverkan med jägar- och specialförband.

Först och främst måste man ställa sig frågan, har en sådan här organisation en plats i ett demokratiskt samhälle och hur i så fall bör denna organisation vara organiserad för att ej bli ett hot mot demokratin? Ser man hur den var organiserad så var det ett brett spektrum av människor ur hela samhället som var delaktiga i den, om än en bred bas ur det socialdemokratiska partiet (SAP) och landsorganisationen (LO). Dock så ingick även andra politiska partier, fackliga organisationer och ekonomiska grupperingar (företagsledare) i den.

I sig tycker jag att detta var mycket klokt, en organiserad motståndsrörelse måste representera samhället den skall verka för i händelse av en ockupation, det är inte en enskild del av ett samhälle utan hela samhället som berörs. Likväl bör man ställa sig frågan vem skall organisera motståndsrörelsen? Inledningsvis i Sverige så låg denna under Socialdepartementet för att sedan flyttas över till Försvarsdepartementet. Det sistnämnda kommer alltid vara tvungen att vara delaktig i verksamheten, men det kanske inte alltid är det bästa att detta departement är det som styr verksamheten. Likväl kommer den militära underrättelsetjänsten alltid vara en del av denna verksamhet, oaktat vad man kan anse om detta, men i grunden så kommer en motståndsrörelse rapportera om förhållandena inom det ockuperade området, detta i sig är informationsinhämtning vilket faller på underrättelsetjänstens bord att bearbeta, därav kommer samarbetet vara intimt.

Men för att återgå till organisationen på en central nivå, så är det min bestämda åsikt att en organisation som denna bör representera ett tvärsnitt ur samhället, allt annat kommer underminera organisationens legitimitet, likväl bör organisationen ej ledas av Försvarsmakten, däremot kommer delar ur underrättelsetjänsten främst ha en aktiv del i den och andra delar av Försvarsmakten ianspråktas för utbildning av organisationen. Den centrala ledningen bör vara skild från Försvarsmakten men stå under parlamentarisk kontroll, varav underrättelsenämden bör vara en mycket lämplig instans för att säkerställa att organisationen håller sig inom demokratins spelregler och ej får ett ”eget” liv likt liknande organisationer under 1980 och 90-talet på den Europeiska kontinenten såsom Gladio.

Utöver den centrala organisationen fanns en regional indelning i Sverige, troligtvis följde denna till del den gamla Försvarsområdes (Fo) indelningen, inom respektive region fanns därefter ett antal motståndsceller organiserade. Dessa bestod enbart av chefer och signalister, således var organisationen vad man på militärt språk kallas kaderorganiserade, däremot fanns en tanke på vilka individer man kunde tänkas rekrytera i händelse av ett väpnat angrepp, men färdiga motståndsceller med "fotsoldater" fanns ej. Troligtvis var detta en faktor som gjorde att organisationen ej fick ett eget liv likt Gladio i Italien.

Hur stor var då den svenska organisationen? Siffror mellan hundratalet till tusentalet individer har cirkulerat, personligen bedömer jag att organisationen enbart bestått av hundratalet individer. Främst utifrån det faktum att ytterst lite information kring denna organisation har kommit fram i dagens ljus. Hade organisationen bestått av tusentalet individer, hade den med all sannolikhet avslöjats under resans gång. Då det kommer till motståndsrörelser är sekretessen direkt avgörande vilket även tyder på att organisationen bör hållits liten i fredstid, vilket motiverar kaderorganisationen av den, den svenska metoden att enbart utbilda chefer och signalister, som är direkt avgörande för organisationen, för att sedan kunna utbilda motståndsmän, var troligtvis det som avgjorde att organisationen har kunnat hållas hemlig så länge och därmed minskades även risken för infiltration av främmande makt i den.

Vad var då styrkan med den svenska organisationen och varför bör en sådan organisation skapas igen? Styrkan med organisationen var att det redan i fredstid fanns en struktur för att leda och genomföra dels informationsinhämtning dels organiserad strid inom ockuperat område. Det skulle ej vara "friskaror" som oorganiserat genomförde motståndsarbete, utan det skulle kunna ske genom en centralledning och därmed skulle det även kunna kraftsamlas till olika skeden i tid och rum. Vad som ytterligare var en styrka var att man redan i fredstid kunde planera och öva på de uppgifter man skulle ha i krig, man behövde alltså inte starta från början om det hade blivit ett krig.

Styrkan med att återupprätta en sådan här organisation ligger i att dels så kommer motståndet fortsätta även i händelse av en ockupation dels finns det organisatoriskt en möjlighet att genom denna organisation bistå dessa avskurna förband på olika sätt. Däremot bör dessa förband ej ledas av en motståndsrörelse i och med att organiserat motstånd samt det fria kriget är två vitt skilda saker. Däremot skulle de kunna bistås med underrättelser, sambandsmöjligheter samt möjlighet till omhändertagande samt förflyttning av skadade ut ur det ockuperade området. Ledningen av de avskurna förbanden bör i huvudsak vara den ordinarie eller som vi kommer se längre fram i inläget, jägarförband på djupet som övertar ledningsansvaret av de avskurna förbanden. Uppgifterna för en ny organiserad motståndsrörelse bör vara desamma som under det kalla kriget, dessa har ej tappat sitt värde i dagens moderna samhälle och moderna krigföring, vilket bevisats med t ex de irreguljära grupperingarna i t ex Afghanistan, Irak o dyl platser hur små motståndsgrupper har kunnat binda upp stora mängder förband och verkat demoraliserande på dessa.

En faktor som talar mot en organiserad motståndsrörelse i det nutida Sverige är den markant mindre delen av populationen som har en tidigare militär utbildning. Under hela kalla kriget genomförde huvuddelen av varje manlig årsklass en värnpliktstjänstgöring. Därmed hade man i händelse av en ockupation en bred rekryteringsbas, det svenska samhället var s a s militariserat. Så ser inte samhället ut idag, en klart mindre del av samhället har tidigare militär erfarenhet om man ser till den ålderskategori som kan vara aktuell 20-40 år, för genomförandet av väpnad strid som motståndsman på ockuperat område, är det ytterst få och ser man till den geografiska spridningen av dessa finns det troligtvis geografiska områden som är klart underrepresenterade, vilket försvårar rekryteringen, dock är det ytterligare ett skäl till att upprätta en ny sådan organisation, man inventerar och rekryterar och utbildar de som finns redan i fred.

Således för att tillföra ytterligare en dimension och därmed maximera effekten av en klart begränsad krigsorganisation bör en organiserad motståndsrörelse åter organiseras. Fördelen med en sådan organisation är främst att en motståndare måste ta hänsyn till den och dimensionera ett angrepp för det, vilket i sig till del kan vara avskräckande. En ytterligare fördel är på ren nationell basis att man har sensorer i form av motståndsmän utplacerade över ytan, vilket medför att man kan erhålla en bättre lägesuppfattning rörande förhållanden. Likväl kan man kraftsamla dessa resurser i den övergripande strategin i händelse av ett väpnat angrepp. Detta utifrån det faktum att dagens krigsorganisation är klart underdimensionerad för nationellt försvar och det är mycket glest mellan förbanden och en huvuddel av landet står utan militära förband.

Fortsatt motstånd. Jägarförbanden i Sverige hade under det kalla kriget en mycket specifik tilläggsuppgift, det fortsatta motståndet, enkelt förklarat innebar denna uppgift att fortsätta striden på djupet, när den egna stridsuppgiften var avklarad och egna förband ej kunnat återta förlorat område. Detta skall inte förväxlas med det sk "fria kriget" som var en uppgift alla förband i Sverige skulle kunna genomföra med olika ambitionsnivåer. Detta var hur Jägarförbanden skulle fortsätta kriget inom ockuperat område. 

Detta var i sig en uppgift som de s k "Fria jägarplutonerna" inom respektive infanteribrigad redan börjande öva och planera för under Andra världskriget inom ramen för vad då benämndes det "Fria Kriget". Uppgiften löstes t om med sådan ambitionsnivå att man upprättade vad som benämndes "skogsvaktarstugor", där materiel främst i form av förnödenheter, vapen, ammunition och sprängmedel redan förvarades i fred. Denna planering av verksamheten fortsatta intill 1960-talet då Jägarbataljonerna fick en mer tydlig framtoning i den svenska krigsplanläggningen och de s k "fria jägarplutonerna" omorganiserades till brigadspaningsplutoner inom ramen för infanteribrigaderna. 

Uppgiften jägarförbanden hade var att fortsätta striden, genomföra informationsinhämtning och leda splittrade förband som fanns inom dess område, det övergripande syftet var att tvinga en motståndaren att avdela resurser för att motverka denna verksamhet, vilket i förlängningen skulle sänka hans anfallskraft. Ett ytterligare syfte var att motarbeta oorganiserade och spontana aktioner, utan striden skulle föras samordnat utifrån högre chefs syfte med den. Därav så var strukturen sådan att alla reguljära förband som påträffades i det av motståndaren behärskade området skulle underställas jägarförbandschefen.

Metoden som skulle tillämpas var att jägarförbandet skulle utbilda de andra förbanden som påträffades i jägarstrid. Därefter leda dess strid inom det av motståndaren behärskat område. Likväl skulle civila motståndsgrupperingar kunna utbildas och därmed även stå under befäl av jägarförbandschefen, vad som dock påtalas är att utbildning av civila motståndsgrupperingar tar tid. Striden skulle föras som klassisk jägarstrid dvs med eldöverfall och överfall mot för motståndaren högvärdiga mål (HVM) för att därmed sänka hans anfallskraft, sabotage var även en metod som sågs som lämplig att tillämpa.

En mycket viktig och kanske förbisett sakförhållande är just lydnads- och ledningsförhållandet. Varför skulle de splittrade och kvarlämnade förbanden underställas jägarförbandschefen? Främst för att högre chef skulle kunna utöva ledning, organisatoriskt var det enbart jägarförbanden som t ex hade kortvågs radiostationer på lägre nivå dvs grupp och pluton. Vilket var det enda sättet att möjliggöra ledning av dem. För att dels kunna kraftsamla striden dels för att undvika förstörelse av infrastruktur som kanske skulle behövas vid ett motanfall eller i ett senare skede när konflikten var över, skulle därför jägarförbanden leda verksamheten.

Denna uppgift upphävdes i och med invasionsförsvarets avveckling då Norrlandsjägarbataljonerna (Njbat) samt Jägarbataljonsyd (Jbat Syd) avvecklades dvs de territoriellt anknutna förbanden som hade planerade uppgifter att lösa på djupet av motståndarens behärskade område. I dag finns som känt inga territoriellt knutna jägarförband likt Njbat och Jbat Syd. Dock finns de nationella skyddsstyrkornas underrättelsekompanier, dessa förband har inhämtningsuppgifter att lösa på det av motståndaren behärskat område och är territoriellt knutna till specifika områden, vilket t ex Jägarbataljonen eller Underrättelsebataljonen ej är. Dessa förband skulle således kunna ges en sådan uppgift, att leda och organisera det fortsatta motståndet av kvarlämnade förband i ett stridsområde, då dessa förband förfogar över utrustning som möjliggör ledning på långa avstånd dvs kortvågsradio.

Vad som är intressant kring det fortsatta motståndet är att det måste varit en sektionering mellan den organiserade motståndsrörelsen och jägarförbanden i krig. Ingenstans nämns samverkan med motståndsrörelser, dock kan det vara av sekretess skäl denna organisation ej nämns i de öppna reglementena, vilket är den mest troliga förklaringen. En annan förklaring som även är mycket trolig är att man ville ha en sektionering mellan dem dels för att öka överlevnadschanserna för de båda dels för att den organiserade motståndsrörelsen troligtvis jobbade på längre sikt och därmed skulle ha än högre överlevnadschanser om de ej beblandades med jägarförbandens verksamhet. Därav uppgiften att jägarförbanden skulle leda och organisera de splittrade reguljära förbanden.

Det Fria Kriget. Samtliga förband i Sverige skulle under det kalla kriget om de blev avskurna och hamnade bakom motståndarens linjer, och ej kunde ta sig tillbaka, kunna fortsätta striden. Detta gick under benämningen "det fria kriget", förbanden skulle fortsätta att strida mot motståndaren, med eldöverfall som det främsta stridssättet. Generella riktlinjer fanns redan uppställda i fred mot vad striden skulle föras, främst motståndarens chefer, raketartilleri, förbindelser samt underhåll.

Vad avser hemvärnsförband skulle det fria kriget, under åtminstone en viss tidsperiod, redan i fred planeras i och med att dessa förband var geografiskt knutna, kontra t ex infanteribrigaderna som hade ett större geografiskt område samt olika krigsfall att utgå ifrån. Men båda typerna av förband skulle kunna genomföra det fria kriget, varav hemvärnsförbanden hade troligtvis haft en större framgång i och med att dessa väl kände sin terräng och även kunde få stöd från civilbefolkningen på ett helt annat sätt än en avskuren infanteripluton skulle fått.

Det fria kriget övades oftast i samband med olika former av "strapatsövningar" runt om på infanteri- och pansarförbanden men även andra förband. Denna uppgift har kvarstått och samtliga förband berörs fortfarande av den inom Armén och det omnämns även i de nya reglementena som har utkommit i närtid och är på väg ut till förbanden från främst Markstridsskolan (MSS). Dock är frågan om den övas i lika stor omfattning som tidigare, för förmågan att genomföra det fria kriget med dess vedermödor bedömer jag måste övas i en betydligt större omfattning nu, kontra tidigare då sannolikheten att bli avskuren och hamna bakom motståndarens linjer är markant större nu kontra under invasionsförsvarets dagar då vi hade en mycket stor krigsorganisation.

Slutsatser

En organiserad motståndsrörelse bör återupprättas, omvärldsutvecklingen just nu visar på att det troligtvis var en miss att avveckla denna, om en sådan återupprättas bör den i stort följa omfattningen av vad som är känt kring den tidigare organisationen. Dock bör en ökad parlamentarisk insyn ske i verksamheten, dess särart kommer dock kräva att ytterst få människor har kännedom om den, men demokratiaspekten är oerhört viktig i detta hänseende. Det mest tyngande skälet till att återskapa en sådan organisation är den mycket underdimensionerade krigsorganisationen för att nationellt försvar som vi har just nu.

De nationella skyddsstyrkornas underrättelsekompanier bör ges en tilläggsuppgift att kunna fortsätta motståndet på ockuperat område och där leda de kvarvarande förbandens strid, likt de tankegångar som fanns med Norrlandsjägarbataljonernas och Jägarbataljon syds. Detta skulle öka graden av samordning i förandet av striden på djupet samt möjliggöra för högre chef att kraftsamla stridens förande i för honom en gynnsam riktning.

I och med att sannolikheten att egna förband blir avskurna har ökat bör en stridskurs i det fria kriget införas. Denna kurs skall t ex ej förväxlas med Grundkurs i fallskärmsjägartjänst och Grundkurs i jägartjänst som genomföras av Underrättelsebataljonen respektive Jägarbataljon. Kursen bör vara en två till tre veckors kurs i hur det fria kriget skall bedrivas och bör t ex vara en obligatorisk kurs för blivande taktiska- och specialistofficerare. Likt den danska officersskolan genomför en obligatorisk kurs i patrulltjänst på 2-3 veckor som i mångt omfattar just det fria kriget.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

JR A Jförb 1 Del 1-7, Försvarsmakten, 1999
Anv Fria Kriget, Krigsmakten, 1944
Den Dolda Alliansen, Mikael Holmström, 2011
AR 2 Taktik, Försvarsmakten, 1995
InfR Skplut, Försvarsmakten, 1991
Elitförband i Norden, 2009, Lars Gyllenhaal,

fredag 22 augusti 2014

Mer Och Mer Och Mer


Sammanfattning

Den Danska anslutningen till NATO missilförsvar (Ballistic Missile Defence - BMD) kan troligtvis ses som slutet på all form av avspänning i Östersjöregionen. Detta kommer bedömt framtvinga någon form av motreaktion från rysk sida, troligtvis en basering av Iskander till Kaliningrad Oblast, som ytterligare kommer öka spänningarna i Östersjöregionen. Sverige som militärt alliansfri stat i Östersjöregionen kommer bli bedömt bli utsatt för påtryckningar av Ryssland för att ej närma sig NATO, denna påverkan kommer dels ske med militära maktmedel dels med underrättelseförmågor.

Analys

Denna veckas säkerhetspolitiska skräll för det Svenska närområdet står nog Danmark för, då de (140821) väljer att aktivt ta steget in i NATO missilförsvar (BMD). Vad det handlar om är att utrusta danska örlogsfartyg med radar för att kunna detektera missiler och därmed med andra enheter kunna bekämpa ballistiska missiler. På frågan om detta har något med den Ukrainska krisen att göra, så svarar man från dansk sida bestämt nej. I sig ett väntat svar, däremot om man ser nationellt till Danmark så har ingen av de tidigare utpekade staterna (främst Iran och Nordkorea) förmågan att nå med ballistiska missiler. Däremot om man ser till NATO globala säkerhetsansvar för dess medlemsstater är det ju inte omöjligt att tänka sig danska örlogsfartyg i farvatten bredvid stater som kan tänkas utnyttja sådana vapensystem.

Men ur ett Ryskt perspektiv kommer man bedömt ej ta hänsyn till detta, utan man kommer ytterligare se detta som ett hot mot dess nationella säkerhet. Samt inringningen av Ryssland fortsätter med diverse vapensystem och möjlig frambasering av mark- och flygförband till NATO östra medlemsstater samt förrådsställning av materiel till större förband, likt den metod som tillämpas i Norge. Likväl är valet av ett sjöbaserat system troligtvis mer provokativt mot Ryssland kontra ett markbaserat system i Danmark (bortsett från radarn på Grönland). Det sjöbaserade system har dels en högre grad av rörlighet dvs det kan finnas vid rätt plats dels blir det markant mer svårbekämpat kontra ett markbaserat system likt det planerade i Polen i och med att dess position är fixerad. 

En faktor som lätt kan glömmas bort är att danskt territorium även omfattar Grönland. Vilket innebär att danska fartyg utrustade med denna utrustning mest troligt kommer patrullera detta område, vilket ligger över ryska missilbanor för att slå mot Nordamerika. Det i förlängningen kan även innebära att danska fartyg kan genomföra patrullering närmare Ryssland med denna utrustning. Något som även Rysslands vice premiärminister Dmitryi Rogozin talat ofta om, hur NATO fartyg utrustade med dessa system kan komma att patrullera längs Rysslands gräns i Barentsregionen.

Vad får då detta beslut för implikationer för Sverige? Sett till hela Östersjöregionen kommer bedömt den säkerhetspolitiska situationen ytterligare försämras, Ryssland har varit väldigt tydliga rörande dels NATO dels USA missilförsvar i anslutning till deras territorium kommer mötas upp av motåtgärder. Varvid den mest troliga i detta fall kommer bli att markrobotsystem av typen Iskander baseras, visas upp offentligt, i Kaliningrad Oblast. Denna åtgärd i sig kommer bedömt få främst Polen att agera och reagera, med ytterligare krav på förstärkning i det kollektiva försvaret från NATO, valet av en sådan åtgärd från rysk sida kan troligtvis sammanfalla med den stora NATO övningen i Polen under September 2014.

Varför är då detta så känsligt för Ryssland och varför kan den säkerhetspolitiska situationen försämras än mer utifrån detta i Östersjöregionen, frågar ju sig vän av ordning? Den främsta anledningen är förmågan att påverka Rysslands ballistiska missiler, vilket markant ökar med Danmarks anslutning till BMD, förmågan att påverka missilerna i ett så tidigt skede som möjligt, ökar även chanserna att kunna påverka dem, detta möjliggörs nu. Ryssland sätter fortfarande sin förmåga att verka med sina kärnvapenstyrkor främst, trots den markant ökade förmågan med dess konventionella stridskrafter, således blir detta ett hot mot Rysslands nationella säkerhet, därav dess motstånd mot BMD sedan dess introducering.

Påverkan mot Sverige blir troligtvis ett ökat geostrategiskt intresse av dels Gotland dels Bottenhavet och Bottenviken. Vid en säkerhetspolitiskt spänd situation mellan Ryssland och NATO så får vi förutsätta att dessa tre områden kommer vara av stort intresse för att kunna förhindra rörelser av Danska örlogsfartyg likväl andra NATO fartyg ingående i BMD. I närtid kan vi således se en ökning avseende underrättelseinhämtning i dessa områden och troligtvis, dold utplacering av sensorer, för att i förlängning kunna följa dessa fartygs rörelser dels i Östersjön dels i Bottenhavet och Bottenviken. Vid risk för en konflikt mellan Ryssland och NATO bedömer jag att sannolikheten att Gotland tas har ökat, främst för att kunna basera tyngre kustrobotsystem, för att därmed minska dessa fartygs rörelsefrihet i och med den ökade hotbilden mot dem med en sådan åtgärd.

Sannolikt kommer detta även öka graden av rysk påverkan mot Sverige. Dels med underrättelseförmågor dels med militära maktmedel. Vad avser underrättelseförmågor kommer troligtvis en tydlig inriktning ske mot att påverka beslutsfattare. Huvudfokuset i denna påverkan kommer troligtvis vara att utmåla Rysslands som ett ickehot mot Sverige. Vad avser militära maktmedel är detta ett tudelat svärd dels kan det tvinga en annan part till underkastelse för sin vilja dels kan det få motsatt effekt. Troligtvis kommer detta maktmedel nyttjas för att visa Sverige att man ligger inom Rysslands geopolitiska intressesfär. Vilket till del även Statsminister Fredrik Reinfeldt antyder att vi kan ha varit utsatta för, då han vill se en ökad förmåga att hävda territoriell integritet.

Därmed har återigen den svenska säkerhets- och försvarspolitiska situationen blivit ytterligare prekär. Statsminister Fredrik Reinfeldts avbön i Sveriges Television (140821) att man missbedömt Rysslands förmåga och intentioner, klingar tyvärr väldigt dåligt nu, det är ingen nyhet att Ryssland rustat upp sedan 2004, då dess försvarsanslag började stiga, för att vid 2008 verkligen ta fart dels vad avser moderniseringar av de väpnande styrkorna och en tydlig ökning i övningsverksamheten dels med en mer aggressiv utrikespolitik mot staterna i dess närområde. Hur man då kan hänvisa till samtal med företagsledare som jobbar i Ryssland tyder på att man har en mycket ringa säkerhetspolitisk intresse, för det är inte så att FOI eller MUST har varit positiva i sina bedömningar av utvecklingen i Ryssland. Likväl så blir denna "avbön" ytterligare blek i förhållande till Finlands agerande i stundens allvar, då man inte räds att utnyttja uttryck som "beredskapshöjningar" om situationen förvärras inom dess närområde.

Förhoppningsvis så förstår man nu i och med Danmarks inträdde i BMD stundens allvar. För förstår man det inte, den enda politikerna som verkar förstå det är Utrikesminister Carl Bildt, så är det illa mycket illa. För nu har verkligen det nya kalla kriget kommit in på Sveriges knutar, där varken glassiga tal om satsningar och ökningar av förmågan kommer hjälpa, det enda som hjälper nu och som krävs är faktiska satsningar och då inte på sikt utan "Här och Nu" för att utnyttja ett känt uttryck i Försvarsmakts sammanhang. Det som gäller är att "Agera för att ta och behålla initiativet och ta de risker detta kräver". Det innebär kanske att man måste genomföra skattehöjningar för att möjliggöra en upprustning i snabbare takt, det kanske innebär att man måste ta politiskt obekväma beslut, men vad kan vara viktigare än att vi bevarar vår nationella suveränitet?
Slutsatser

Danmarks anslutning till NATO BMD placerar Sverige som en militärt alliansfri stat i en mycket ogynsam position gentemot Ryssland. Främst utifrån det faktum att Ryssland kommer försöka att stärka sina positioner i Östersjöregionen då dess förmåga att kunna verka med sin förstaslagsförmåga (eg. markbaserade kärnvapen) begränsas. Lägg därtill Sveriges nuvarande låga militära förmåga, vilket indirekt uttrycks av Statsminister Fredrik Reinfeldt att han ser framför sig att vi stärker vår förmåga att hävda vår territoriella integritet, så kommer Sverige vara en av spelpjäserna som Ryssland kommer att utnyttja för att kunna påverka den nu uppkomna situationen.

Bedömd händelseutveckling utifrån att Danmark har anslutit sig aktivt till BMD, är:
  1. Ryssland kommer på kort sikt genomföra någon form av maktprojecering för att visa sitt missnöje, troligtvis innebär detta att man utplacerar Iskander till Kaliningrad Oblast.
  2. Ryssland kommer på kort sikt intensifiera underrätelseverksamheten i Östersjöregionen samt Bottenhavet/Bottenviken med fokus på utplacering av sensorer för att möjliggöra lägesuppföljning av sjötrafik.
  3. Ryssland kommer på kort och medellång sikt intensifiera sina försök att påverka svensk och finsk beslutsfattning som militärt alliansfria länder och i Finlands fall randstat till Ryssland och som Sverige angränsande land till Ryssland i en för Ryssland positiv riktning.

Avslutar med en strof ur Euskefeurat låt, Mer Och Mer Och Mer, "O hela tiden kom det bara mer o mer o mer Ja hela tiden kom det bara mer."

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

Bloomberg 1 (Engelska)
Jyllands posten 1, 2 (Danska)
Reuters 1 (Engelska)
Jägarchefen 1 (Svenska)
Sveriges Television 1 (Svenska)

lördag 16 augusti 2014

Operation Gute?

Sammanfattning

Ryssland har mellan den 11-16 Augusti 2014, genomfört en strategisk luftlandsättningsövning tillsammans med Vitryska luftlandsättningsförband i Pskov Oblast – angränsade till Estland. Bedömt har luftlandsättningen varit inriktad mot att i ett inledande skede av en konflikt, ta två infallsportar inom ett begränsat geografiskt område. Bedömt har den tilltänkta motståndaren varit en svag som ej kan tillföras tyngre markstridsresurser innan den strategiska operationen är genomförd. Det vill säga att ryska markstridsförband alternativt tyngre utrustning har förts in via de två infallsportarna.

Analys

Mellan 11 - 16 Augusti 2014 genomförde Ryska luftlandsättningstrupperna (delar ur 76. Luftlandsättningsdivisionen) samt Vitryska luftlandsättningstrupper (SOF) en gemensam valideringsövning i Pskov Oblast. Övningens övergripande syfte var att ta/nedkämpa två (2) strategiska platser vid två (2) olika geografiska områden. Totalt luftlandsättes 2,600 man och tolv (12) större materielkollin (fordon).

Nyckelorden i denna övningen är validering samt strategiskt, något som gör övningen högintressant för alla underrättelsetjänster, samt övrig militär personal och civila som följer den Ryska militära utvecklingen. Dels prövar man förmågan dels i och med att det är på strategisk nivå förmågan prövas innebär det i praktiken att det är en luftlandsättning i ett inledningsskede av en konflikt som prövas vilket ökar sannolikheten att det är förmågan att lösa en planerad krigsuppgift som prövats.

Likväl har övningen syftat till att öva de högre stabsnivåerna vid genomförande av stora luftlandsättningar samt lösa strategiska uppgifter samt samverkan mellan de Vitryska och Ryska luftlandsättningstrupperna. Vikten av denna övning understryks i och med att Rysslands vice försvarsminister, generalöversten Yuriy Sadovenko, deltog i den aktiva fasen i övningen som varade mellan den 14-16 Augusti.

Vad som är mycket intressant är att de vitryska luftlandsättningstrupperna dels under Zapad'13 övade landstigning dvs hade en marininfanteriroll dels deltagit i denna övning med 76. Luftlandsättningsdivisionen och att man under vintern kommer öva tillsammans med ryska luftlandsättningstrupper norr polcirkeln. Detta tyder på att de vitryska luftlandsättningstrupperna har krigsuppgifter inom det västra militärdistriktet (MD V).

Luftlandsättningen understöddes med dryga trettiotalet (30) luftfarkoster varav femton (15) stycken var transportflygplan av typen IL-76. Resterande del har varit KA-52, MI-28, MI-24 och MI-8 helikoptrar samt SU-34 attackflygplan deltagit i övningen som understöd vid genomförandet av luftlandsättningen samt det efterföljande tagandet av de två (2) strategiska platserna. Det låga antalet understödjande attackhelikoptrar samt attackflygplan ökar sannolikheten att det är inledningsskedet av en konflikt som övats i och med att förbekämpning troligtvis utgått i detta fall dvs man har övat delar av ett strategiskt överfall.

Den huvudsakliga luftlandsättningen genomfördes med femton (15) stycken IL-76, utifrån lastkapacitet så är det drygt 2,000 soldater som kan luftlandsatt samtidigt, övriga delar är troligtvis säkringsdelar samt specialförbandsdelar som släppts i ett tidigare skede av övningen för att därmed validera förmågan i rekognosering, invisning och säkring av luftlandsättningsplatser för luftlandsättningstrupperna, likväl lösande av specialförbandsföretag.

Likväl luftlandsattes 2S25, 2S9, D-30 (artillerisystem) och Strela-10 (luftvärnssystem), detta var de tolv (12) materielkollin som luftlandsattes utöver de 2,600 manen. Således en kraftsamling till artilleri och luftvärn genomfördes vid övningen, vilket ger i hand att det troligtvis rör sig om två infallsportar man övat mot att ta (flygplats eller hamn) där man förutsätter att motståndaren ej kan kraftsamla eller ej förfogar över stridsfordon eller stridsvagnar i och med att pansarskyttefordon ej har luftlandsatts vilket i sådant fall skulle varit brukligt.

Detta innebär bedömt att fokus har varit att hålla dessa två strategiska platser vilket troligtvis har varit spelade infallsportar och med hjälp av artilleri och infanteri hålla infallsportarna. Detta ger i hand att det troligtvis är en svag motståndare utan tillgång till stridsfordon och/eller stridsvagnar som man övat mot och att tillförsel av dessa system hos motståndaren är något som ej kan ske i närtid (6-12 timmar) efter genomförd luftlandsättning.

Slutsatser

Övningen var enligt Ryska uppgifter en valideringsövning dels för att mäta förmågan hos förbanden (svensk benämning PersQ) dels bedömt en valideringsövning utifrån ett krigsfall. Vad som är intressant i denna övning är att man har övat på att nedkämpa/ta två (2) strategiska mål vid två (2) geografiskt oberoende platser, bedömt inom ett avgränsat geografiskt område. I och med att man validerat förmågan hos förbanden innebär detta att man i detta fall har övat mot en svag motståndare (en motståndare som har ytterst lite stridsfordon, stridsvagnar, artilleri och luftvärn) dvs enbart skytte strid i och med att man prioriterade att luftlandsätta enbart personal.

Detta ger att man bedömt övade på att ta två infallasportar för att i ett senare skede i en operation kunna föra in materiel antingen med flyg eller med fartyg alternativt båda systemen. I sig är detta inget nytt för VDV att öva att ta infallsportar likväl att utgöra en kraftsplittringsförmåga för att möjliggöra att ett anfall i en kraftsamlingsriktning lyckas. Dock har man tidigare övat dessa scenarion med betydligt mer fordon i och med att övningen var på strategisk nivå så innebär det även att det var ett agerande i ett inledningsskede av en konflikt man övade. Detta stärker hypotesen att det är en svag motståndare man övat mot. Likväl styrks hypotesen av det begränsade flygunderstödet för att genomföra luftlandsättningen, det är således dels i inledningsskedet av en konflikt dels som del av ett strategiskt överfall.

Detta är således i sig, till del, ett nytt agerande att i en större omfattning utnyttja enbart luftlandsättningsförbanden utan fordon dock historiskt är det inte nytt. Detta kan i sig vara en anpassning till att man ej har transportflygskapacitet i en större omfattning än, dock faller det på att man bedömt kommer misslyckas med denna typ av luftlandsättning om den genomförs mot en motståndare som snabbt kan kraftsamla mekaniserade förband mot den genomförda luftlandsättningen. Således är det man övat en validering i dels vilken förmåga förbanden har att ta två (2) infallsportar mot en svag motståndare dels inom ett geografiskt område där man bedömt ej kan kraftsamla mekaniserade förband i någon större omfattning och som framför allt inte kan påverka den genomförda luftlandsättningen under minst 6-12 timmar vilket bör vara det troliga innan ytterligare understödsförband och fordon kan ses vara operativa på de aktuella platserna. Dock kan det varit en validering i luftlandsättning av stora mängder personal, men det faller i sig på att man ej har den materiel som man organisatoriskt skall luftlandsätta vilket ger ett direkt missvisande värde på förbandets förmåga att luftlandsättas med fallskärm.

Således har vi en övning som genomförts mot ett begränsat geografiskt område där två infallsportar skall tas och motståndaren är svag där de ryska förbanden under minst 6-12 timmar skall kunna hålla platserna innan ytterligare utrustning tillförts till platserna och en utbrytning ur infallsportarna kan ske. Sett till Väst- och Östeuropa finns det ytterst få sådana platser. I Västeuropa skulle jag drifta mig till att säga att det enbart är Island och Gotland där en sådan luftlandsättning skulle kunna genomföras, där kraftsamlingen enbart är skyttetrupp, för att i ett senare skede kunna motta tyngre utrustning samt ytterligare förband och därmed utveckla anfallskraften. Likväl har de isländska ”självförsvarsstyrkorna” samt Gotlands Hemvärnsbataljon likvärdiga styrkeförhållanden, vilket bör sättas in i perspektivet i mängden övad trupp och rysk militärmatematik (operativa beräkningar).

Vad avser Island så är detta ett NATO land vilket skulle kunna innebära att man övat ett scenario där man i ett inledningsskede vid ett krig mot NATO tar den ytterst strategiskt placerade ön, för att därmed öka räckvidden på egna luftstridskrafter i Atlanten. Vad avser Gotland så är det i så fall ett krigsfall som övats innan en konflikt med NATO har utbrutit för att försvåra om inte omöjliggöra förstärkningar till de Baltiska staterna av NATO stridskrafter. Dock är Islands topografi och markförhållande direkt annorlunda än de som valideringsövningen genomfördes i således blir återigen förmågan att lösa en direkt uppgift missvisande om man skulle övat mot Isländska förhållanden.

Således blir slutsatsen att man övat samt validerat förmågan i att ta två (2) infallsportar inom ett begränsat geografiskt område mot en svag motståndare där ingen styrketillförsel kan genomföras med mekaniserade förband inom 6-12 timmar. För att därefter utveckla anfallskraften vidare då styrketillförsel genomförts i geografiskt liknande förhållanden som finns i Pskov Oblast således Mellan- och Centraleuropeiska förhållanden. Om det är Gotland man övat mot låter jag vara osagt, det får du som läsare av detta inlägg själv bedöma.

Oaktat så visar detta på att man har höjt sin förmåga markant med luftlandsättningstrupperna, vad man nu saknar är förmågan att luftlandsätta stora mängder materiel parallellt med att skyttesoldater luftlandsätts med fallskärm, likt 1980-talets förmåga. Detta avhjälps dock under de närmsta åren när ytterligare transportflygsresurser tillförs de väpnade styrkorna. 

Likväl visar detta på att med nuvarande omvärldsutveckling krävs en tydlig uppryckning av den svenska luftförsvarsförmågan och då talar vi inte om tillförsel av RB 70 till hemvärnsbataljoner utan tillförsel av kvalificerade luftvärnsresurser samt en ökning av luftvärnsbataljonerna och framför allt en förhandslagring av luftvärnsresurser vid strategiskt känsliga platser så att dessa ej behöver förflyttas från t ex Halmstad till strategiska platser såsom Gotland. 

Återigen blir det tydligt att omvärldsutvecklingen och Rysslands förmåga till kvalificerad väpnad strid har sprungit ifrån till och med de vildaste analyserna som gjordes för några år sedan, oaktat vilket parti och sammanslutning som vinner valet om dryga månaden så kommer de få ett försvars- och säkerhetspolitiskt problem att ta i tu med som bör placeras mycket högt upp på dagordningen, för det är inte en nedrustningen eller förmågeminskning som sker hos Ryssland och NATO i vårt direkta närområde just nu utan en markant ökning.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

ITAR-TASS 1, 2, 3, 4 (Engelska)
Ryska Försvarsministeriet 1 (Ryska)
RIA Novosti 1, 2 (Ryska)
Rysk Krigskonst, Försvarhögskolan 2005, Lars Ulfving

onsdag 13 augusti 2014

De vita lastbilarna

Reflektion

Under de senaste dygnen har en stor mängd kommentarer dels hos media dels hos statliga, mellanstatliga och icke statliga myndigheter och organisationer samt privatpersoner lyfts rörande den Ryska konvojen med humanitär hjälp till östra Ukraina. I huvudsak har det avhandlat i olika ordalag att det är en dold invasion som tänkts genomföras, med konvojen som en maskering/svepskäl. Så pass enkelt anser jag dock inte detta är, utan detta är betydligt mer mångfacetterad än så. 

För det första, att detta skulle vara en s k "trojansk häst" tvivlar jag stort på dvs jag tror inte man gömt militär utrustning ombord konvojen. Detta utav den enkla anledningen att Röda korset kommer visitera lasten vid den Ukrainska gränsen. Likväl kommer personal från Röda korset och OSSE delta vid själva transporten genom Ukraina. Således skulle det vara ett politiskt och diplomatiskt "självmord" internationellt av Ryssland att genomföra något sådant i detta läge. Däremot finns det utrustning ombord hjälpkonvojen som kan vara ”dual purpose” utrustning såsom elverk.

För det andra, detta handlar dels om att vända opinion dels att skapa opinion. Det förstnämnda syftar till att vända en negativ bild hos dels de ryska separatisterna dels hos de som stödjer dem i östra Ukraina. I och med att Ryssland ej har ingripit militärt i östra Ukraina med synliga medel anser denna grupp sig svikna, varvid man på detta sätt till del försöker vända detta. Vad avser att skapa opinion kommer man kunna göra det om de Ukrainska myndigheterna avslår hjälpsändningen, begränsar förmågan hos den att ge hjälp o dyl främst hos grupperingar i Väst, varvid en informationskampanj kan starta för att splittra stödet till Ukraina i Väst. 

För det tredje, ett angrepp antingen av Ukrainska eller Ryska separatister (utklädda till ukrainsk personal) mot hjälpkonvojen, skulle mycket väl kunna vara en förevändning för att påbörja ett militärt angrepp från Rysk sida in i östra Ukraina. Häri ligger troligtvis en stor risk som man särskilt bör beakta och är troligtvis en av anledningarna till att de Ukrainska myndigheterna, har valt att fastställa färdvägen för hjälpkonvojen. 

För det fjärde, bör man även särskilt beakta möjligheten att de som framför hjälpkonvojen med stor sannolikhet är militär personal, fordonsförare, kompani- och bataljonschefer som kommer vara delaktiga vid en militär intervention av Ryssland i östra Ukraina. Således ett rekognoserings- och förövningsföretag av större modell. Detta syftande ytterst till att erhålla lokalkännedom på plats. Ytterligare en möjlig anledning till varför de ukrainska myndigheterna har valt att fastställa hjälpkonvojens färdväg.

För det femte, denna hjälpkonvoj i sig kommer skapa till del ett eldupphör i konfliktområdet varvid de Ryska separatisterna erhåller ett visst andrum. Här i ligger troligtvis den största faran med hjälpkonvojen, man får möjlighet att omgruppera sina förband i lugn och ro och genomföra försvarsförberedelser, inför ett troligt kraftsamlat Ukrainskt angrepp. Likväl kommer troligtvis del av underhållet som förs in att oavkortat hamna hos de Ryska separatisterna, varvid dels förråd inför striderna kan läggas upp dels höjs stridsvärdet hos förbanden.

Således hjälpkonvojen är bedömt inte en "trojansk häst" som inifrån Ukraina kommer starta en invasion, utan snarare kan det vara förberedelser för en militär intervention i Ukraina och utifrån hur den humanitära insatsen fortlöper bli startskottet för det. Det är ur det perspektivet man bör se hjälpkonvojen, inte att de dryga 300 vita lastbilarna i sig är invasionen av Ukraina. Det är således ett mångfacetterat vapen man försöker få in i Ukraina från Rysk sida som kan utnyttjas för olika syften beroende på händelseutvecklingar dels med hjälpkonvojen dels efteråt hjälpsändningen är levererad.

torsdag 7 augusti 2014

Lära en gammal hund att sitta

Sammanfattning

Militärreformen i Ryssland fortgår och effekten av den börjar nu tydligt synas då man genomför inkallelser av äldre grundutbildad personal inom de väpnade styrkorna. Personal som utbildats på sent 1990-tal och tidigt 2000-tal kommer under hösten genomföra repetitions- och kompletteringsutbildning på ny tillförd materiel inom krigsorganisationen. Detta kommer ytterligare öka effekten hos de Ryska väpnade styrkorna. Likväl visar detta att den säkerhetspolitiska spänningen mellan Väst och Ryssland kommer bli långvarig då så pass ålderstigen personal kallas in för repetitions utbildning.

Analys

Den av Ryssland, 4 Augusti 2014, påbörjade luftförsvarsövningen (med 1. och 2. Flyg och luftförsvarskommandot) innehåller utöver att den i tidpunkt är mycket olyckligt vald m h t den allt mer stigande spänningen mellan Väst (EU, NATO och USA) och Ryssland ett intressant moment nämligen inkallandet av tidigare år värnpliktsutbildad personal. Enligt det Ryska Försvarsministeriet skall reservisterna vara inkallad som längst i två månader. Inkallelser kommer genomföras under Augusti till Oktober 2014, medeluttaget i dagar kommer vara mellan 15 - 25 dagar av den inkallade personalen.

Utöver personal krigsplacerad inom Flygvapnet och luftvärnet kommer även värnpliktig personal krigsplacerad inom de mekaniserade trupperna, logistikförbanden, Artilleri- och Raketförbanden samt kustförsvarsförbanden att kallas in för repetitionsutbildning. Enligt utsago från Försvarsministeriet skall repetitionsutbildningen främst omfatta omskolning till ny införd materiel i krigsorganisationen samt traditionell repetitionsutbildning inom aktuellt typförbands uppgifter.

Det är alltså över hela bredden av de Ryska väpnande styrkorna som inkallelse av tidigare värnplikt personal genomförs just nu, enligt uppgift skall även inkallelse ske inom samtliga militärdistrikt således är det inte enbart inriktad till Västra och Centrala Militärdistriktet (MD V, C) där den nuvarande luftförsvarsövningen pågår som repetitionsutbildning och förbandsövning av krigsplacerad personal kommer ske.

Enligt uppgift skall planläggning av inkallelser av reservisterna redan genomförts under slutet av 2013, för att ges laga stöd genom President Vladimir Putins undertecknande av ett dekret den 27 Juni 2014 att krigsplacerad personal skulle inkallas och genomföra repetitionsutbildning samt övningar under hösten 2014. Således fattades ej det formella beslutet för än mitt i den pågående krisen i östra Ukraina att genomföra vad man planerat för i November 2013, vilket gör att man kan misstänka en viss efterhandskonstruktion rörande inkallelserna. Dock är det inte något nytt att kalla in tidigare grundutbildad personal, något som gjorts vid ett flertalet tillfällen inom MD V.

Vad som blir än mer intressant kring dessa inkallelser är att man berör att bl a uppbyggnaden av missilförsvaret i Europa är ett av skälen till inkallelserna av reservisterna, således det är den säkerhetspolitiska spänningen som byggts upp under en längre tid som nödgar dessa inkallelser. Likväl belyser man de Ukrainska styrkornas låga förmåga främst utifrån att dessa förband ej har genomfört repetitionsutbildning och därmed ej kan lösa sina stridsuppgifter med en god effekt. Något som även belyses är att mängden av repetitionsutbildningar har ökat och kommer att öka.

Troligtvis kommer inkallelser främst genomföras av personal krigsplacerad i s k understödsförband, detta utifrån vilka förbandstyper man uttalat sig om, en mindre mängd reservister ur de mekaniserade förbanden kommer troligtvis kallas in, främst tillhörande stridsvagnsförbanden inom militärdistrikten och troligtvis med tyngdpunkt på MD V i och med införandet av T-72 B3 som genomförts på stor bred under 2013-14 inom mobiliseringsförbanden.

I sig kan inkallelser av krigsplacerad personal inom understödsförbanden vara ett tecken på en styrkeuppbyggnad inför ett angrepp i och med att en väl fungerande logistik krävs inför varje militär operation. Dock bedömer jag att dessa inkallelser ej kan utnyttjas som en indikator på ett förstående angrepp mot Ukraina, främst utifrån den ålderskategori på personalen och när dessa har genomfört sin grundutbildning, dock kan denna information rörande ålderskategorin vara vilseledning. Det troliga i detta fall är att man försöker lära "äldre hundar att sitta" dvs handha ny införd materiel i krigsorganisationen.

Slutsatser

För det första om åldersangivningen stämmer rörande inkallelserna av den krigsplacerade personalen kan vi förutsätta att dessa ej kommer användas i någon form av militär intervention i östra Ukraina. Detta utifrån det faktum att det aktuella åldersspannet ej lämpar sig för strid dvs de mekaniserade förbanden. Likväl personal som gjort sin värnplikt för så pass länge sedan kommer ej med 2-3 veckors repetitionsutbildning vara stridsdugliga det skulle i så fall krävas minst de totala tre månaderna som reservister kommer kallas in under för att uppnå någon form av grundläggande färdighet. 

För det andra vilket är det allvarliga kring själva inkallandet av reservisterna, är att man väljer att kalla in personal som genomfört sin grundutbildning under sent 1990-tal och tidigt 2000-tal, det visar tydligt på att man avser ej att fasa ut dessa ur krigsorganisationen utan att bibehålla dem. Något som kunnat te sig mer naturligt i och med den militär reform som Ryssland genomför nu, där ett av huvudsyftena är att ej ha en stor mobiliseringsarmé utan en mer flexibel organisation med hög förmåga. Då hade det tett sig naturligare att kalla in personal som genomfört grundutbildning från 2008 och framåt då militärreformen påbörjades och förmågehöjningen likväl genomfördes.

För det tredje blir det tydligt att man redan under 2013 i linje med President Vladimir Putins uttalanden i Februari samma år, uppfattar att man har ett tydligt hot mot sig, annars hade man aldrig valt att kalla in så pass ålderstigen personal till repetitionsutbildning. Utifrån det faktum att repetitionsutbildning av äldre grundutbildad personal per se är en klassisk budgetregulator oaktat vilken nation det rör sig om med värnpliktig personal. Hotet måste även upplevas så pass tydligt/konkret av det Ryska ledarsiktet i och med att man väljer denna lösning dvs man känner sig nödgad att ge denna personal repetitionsutbildning för att kunna garantera sin nationella säkerhet.

För det fjärde blir detta även en indikator på att militärreformens genomförande fortlöper och når framgång. Tydligt är att mobiliseringsförbanden även tillförts avancerad materiel i stor omfattning. Därmed har man även höjt effekten på sin krigsorganisation i Ryssland. Detta bör man särskilt ta i beaktande då man bedömer de kontinuerligt tjänstgörande förbanden, vilket då bör tilldelats modern materiel i en än större omfattning och kontinuerligt övar med denna, vilket gör att t ex förmågan hos de bataljonsstridsgrupper som nu finns längs Ukrainas gräns kan ha underskattats av västliga bedömare.

För det femte kan detta även vara ett tecken på att rekryteringen av kontinuerligt tjänstgörande personal ej uppfyller de ställda kvoterna då så pass ålderstigen personal måste bibehållas i krigsorganisationen, alternativt att man väljer att bibehålla en större mobiliseringsorganisation än tidigare beslutat utifrån den förändrade säkerhetspolitiska situationen mellan Ryssland och Väst.

Vad är allvarligast att man väljer att kalla in den ålderstigna personalen eller att de blir inkallade under en tydlig eskalering av den Ukrainska krisen? På sikt skulle jag vilja hävda att att det är betydligt allvarligare för den säkerhetspolitiska utvecklingen att man väljer att kalla in så pass ålderstigen grundutbildad personal. Det visar tydligt vilken ambition man har valt att lägga, Rysslands säkerhet skall garanteras. Lägger man därefter samman det med att vi tydligt har passerat avspänningens tid och gått in i en tid med kraftmätningar och säkerhetspolitiska spänningar mellan Väst och Ryssland kommer detta ej deeskalera situationen utan snarare eskalera den.

Något som definitivt tåls att fundera över är vår egen insatsorganisation i nuläget, där huvuddelen av den fortfarande bemannas med personal ur personalreserven dvs värnpliktsutbildad personal under 2000-talet. Dessa förband skulle i händelse av mobilisering EJ nå någon större framgång, framför allt utifrån det faktum att man ej genomfört repetitionsutbildning på personalen, likväl så har Ukraina krisen tydligt visat att vi ej kommer ha någon form av längre förvarning i händelse av ett angrepp, detta bör tydligt ställa krav på att denna personal kallas in och genomför repetitionsutbildning dels avseende den befattning de är placerad i dels avseende övande av förband.

Tiden för budgetlösningar är ur mitt förmenade förbi, man kan inte längre negligera den säkerhetspolitiska härdsmälta som vi befinner oss i just nu, vilket tydligt de östligt NATO anslutna länderna har förstått där reservister kallas in och genomför repetitionsutbildning, något som genomförts även före krisen i Ukraina. Genomför man ej repetitionsutbildning med personalreserven som är krigsplacerad just nu i våra insatsförband sätter man rikets säkerhet på spel i en än större omfattning än vad man tidigare har gjort, genom dumdristiga beslut i hopp om att säkerhetspolitiska situationer likt de under kalla kriget ej skulle uppstå igen.

Have a good one! // Jägarchefen

Källor

The Moscow Times 1 (Engelska)
Nezavisimaya Gazete 1 (Ryska)
Ryska Försvarsministeriet 1 (Ryska)