söndag 8 februari 2015

Hotbilder och Spegelbilder - Del 2

Sammanfattning

Bedömt har de Västliga länderna underskattat den säkerhetspolitiska dimensionen av vad av Ryssland benämner "det nära utlandet". Denna underskattning i Väst samt Rysslands ökade militära förmåga i traditionell väpnad strid, har i sin tur lett fram till ett spegeltänkande hos Ryssland att Väst har samma förmåga. Sammantaget ger underskattningen av det "nära utlandet" samt Rysslands spegeltänkande av Väst förmåga till väpnad strid, en ytterst instabil situation.

Analys

Allmänt. Detta inlägg kommer försöka beskriva utifrån den nyss antagna militär doktrinen för den Ryska Federationen hur man bedömer att ett angrepp mot Ryssland kommer genomföras, detta har till del berörts i ett tidigare inlägg, likväl kommer modern rysk operationskonst beröras, vilket populärt har benämnts som sjätte generationens krigföring.

Bild 1. "Det nära utlandet".
För att dels kunna ta till sig det Ryska synsättet dels förstå kommande händelser, måste vi först och främst acceptera det faktum att Ryssland förefaller anse sig vara i en geopolitisk/-strategisk konflikt med USA och därmed även NATO, oaktat hur vi i Väst ser på saker så anser Ryssland att de är i en konflikt.1

Ukraina har blivit den inledande spelplanen i denna konflikt mellan Ryssland och Väst, bedömt består dock hela schackbrädet av vad Ryssland brukar benämna "det nära utlandet", vilket i praktiken är ett antal tidigare Sovjetrepubliker i Central- och Östeuropa, Kaukasus samt Centralasien. Det "nära utlandet" är vad Ryssland ser som sin intressesfär, vilket även blir strategiskt viktiga områden för Ryssland.2

Kommer konflikten upphöra i och med Ukraina, troligtvis inte, nästa del i denna geopolitiska kraftmätning kommer troligtvis utspela sig i Östersjöregionen, där den egentliga friktionsytan mellan Ryssland och Väst står idag.3 Den s k geostrategiska triangeln ger en fingervisning om detta. Likväl, utöver Baltikum är de övriga nationerna i vad som räknas till det "nära utlandet" för Ryssland, i mångt redan inordnade i den Ryska intressesfären.

Varför är då begreppet "det nära utlandet" viktigt att känna till? Begreppet i sig kom till under Jeltsin eran, men blev en säkerhetspolitisk realitet när Rysslands nuvarande President, Vladimir Putin, satt sin första mandatperiod som president. Det är således Rysslands "nära" intressesfär,4 vilket i praktiken innebär dess buffertområde5 mot dess, enligt den nyss antagna militär doktrinen, huvudmotståndare NATO.6

Detta blir i praktiken, de platser, där man dels bedömer att en motståndare kan anfalla igenom vidare mot Ryssland dels de platser man själv avser att möta en motståndare. Därvid måste man ta hänsyn till "det nära utlandet" både ur perspektivet hur Ryssland ser på ett möjligt angrepp mot dem men även hur de själva avser att föra sin strid.

Är då detta något nytt? Nej detta var den allenarådande militärfilosofin efter 1945 av Sovjetunionen, inget nytt krig skulle utkämpas på Sovjetunionens territorium.7 Vilket i praktiken kom att bli Brezjnevdoktrinen, som dels stipulerade att man kunde ingripa i ett socialistiskt broderland då dess socialistiska system hotades.8 Men dels syftade den till att skydda den strategiska buffert som krävdes för att skydda själva Sovjetunionen i händelse av en konflikt med Väst, vilket bör ses som det egentliga syftet med Breznjevdoktrinen.9

Sett i vår nutidshistoria så klarnar agerandet, i Georgien 2008 och Ukraina 2014, Rysslands strategiska situation höll på att förändras, buffertområdet – det nära utlandet – hotades varvid man agerade. Vilket bör ses som den egentliga Putindoktrinen, randstaterna till Ryssland skall hållas som en strategisk skyddsbuffert mot Väst. Varvid man ur mitt synsätt något felaktigt talat om att skydda de ryska minoriteterna i randstaterna som Putindoktrinen, detta är snarare att se som ett medel för att uppnå målet, vilket är att bibehålla den strategiska bufferten mot Väst, på samma sätt som Breznjevdoktrinen utåt handlade om att bevara socialismen, men i praktiken handlade om att bevara den strategiska buffertzonen.

Ett hypotetiskt ryskt resonemang kan då bli: "Se hur det gick med Sovjetunionen, Brezjnev i slutet av sin tid som Generalsekreterare och Gorbatjov under sin tid, valde att inte ta hand om problemen i vårt nära utland. Unionen gick under och vi kastades ut i ett kaos, låt oss inte göra om detta misstag".

Operationskonst. Rysslands generalstabschef, Valerij Gerasimov, höll i Januari 2013 ett anförande inför Rysslands krigsvetenskapsakademi, där han förklarade hur det moderna kriget genomförs och slåss. Detta kom sedan att beskrivas i VPK, Voyenno-promyshlennyy kur'yer, den militär-industriella sektorns tidning i Ryssland, som får ses som en tidning med mycket stort genomslag inom Rysslands säkerhetsstrukturer.10

Överste Chekinov och Generallöjtnant Bogdanov, har även beskrivit hur det moderna kriget kan föras,11 deras syn på den moderna krigföringen kan sammanfatta konflikten till åtta stycken steg, som sträcker sig från konfliktens början intill dess att motståndarens stridsvilja är bruten och den väpnade konflikten är över.12

Bild 2. Grafisk representation av Gerasimov,
Chekinov & Bogdanov teoribildning.
Gerasimov, Chekinov och Bogdanovs tankar och förklaringsmodeller kring det moderna kriget korrelerar väl med varandra, där Gerasimov har mer generella tankar har Chekinov och Bogdanov mer detaljerade och ingående förklaringar oftast på operativ nivå. Vilket i sig är rätt naturligt då Gerasimov som Generalstabschef skall tänka/se övergripande, medan Chekinov och Bogdanov kan fördjupa sig i de operativa detaljerna.

Båda dessa förklaringsmodeller måste ses tillsammans som en, för att dels förstå hur Ryssland tror att en motståndare kommer agera dels hur Ryssland själv avser genomföra väpnad strid. Tillsammans så förenas både den strategiska nivån och den operativa i de olika skedena som Gerasimov strukturerat upp. Bilden visar de båda modellerna sammanslagna.

Vad vi kan se inledningsvis är att det moderna kriget som Ryssland ser framför sig, sker under en lång tid, dolt innan det övergår till en öppen konflikt. Detta är i sig inget nytt, då vi i Sverige t ex under 1980-talet såg framför oss en lång form av dold påverkan innan själva angreppet skulle ske. Några faktorer, varav jag fokuserar på fyra, skiljer sig dock markant jämfört med tidigare:
  1. Förberedelserna för att kunna genomföra denna typ av krigföring, är enorma, de skiljer sig inte något mot tidigare, men för att kunna få ut full i effekt på kort tid, så måste huvuddelen av inhämtnings-, bearbetnings- och planeringsprocessen genomföras innan. Detta ställer oerhörda krav på underrättelseorganisationen, som måste planera brett dvs alla länder som kan utgöra ett potentiellt hot måste förberedelserna genomföras i långt innan.
  2. Samverkan mellan militära och icke-militära medel är i en högre grad samordnad nu kontra tidigare, konflikten sker över hela samhället och hela samhället är en konfliktyta. Detta innebär även att det i verkligheten är ett frontlöst krig som genomföras, slagfältet är helt defragmentrat över alla sektorer och ytor i en nation.
  3. Assymetrin i denna operationskonst är påtaglig, då både militära och icke-militära medel inledningsvis utnyttjas dolt för att därefter övergå till mer och mer öppna åtgärder och avslutningsvis till en öppen väpnad konflikt, så möjliggörs nästintill en oändlig rad av metoder för att uppnå målsättningarna som den politiska nivån satt upp.
  4. Kampen om perceptionen vilket kanske är den faktor som erhållit mest uppmärksamhet i denna form av operationskonst, med all rätt, då samtliga tre officerare, sätter en hög vikt kring informationsoperationer, vad som är unikt med det är att operationerna genomförs över hela ytan dvs klassisk militär vilseledning förenas med psykologiska operationer mot allmänheten, för att skapa en heltäckande förledning.

Fungerar operationskonsten, onekligen gör den det, för när Gerasimov beskrev den i Januari 2013, så trodde han nog inte själv att händelseutvecklingen i Ukraina skulle ske, likväl inte att han skulle genomföra en operation utifrån dess premisser senare i Februari 2014 på Krimhalvön. När President Vladimir Putin tillkännagav att de Ryska Väpnande styrkorna genomfört operationen på Krimhalvön,13 så har vi fortfarande inte sett den fulla potentialen av den Ryska operationskonsten, vi kom bedömt in i inledningsskedet av Gerasimovs "krisfas" och bedömt i inledningsskedet av fas 5 i Chekinov & Bogdanov teoribildning.

Angreppet. I VPK publicerades 14JAN15 en artikel av ordförande i Akademin för geopolitiska studier, Konstantin Sivkov, där han skisserar upp ett scenario, hur ett NATO lett angrepp mot Ryssland kan tänkas genomföras.14 Scenariot korrelerar väl med den troliga angreppsbilden som man ser framför sig i den nyss antagna militär doktrinen för den Ryska Federationen.15

Nedan sammanfattas huvuddragen i Sivkovs angrepsscenario mot Ryssland:16
  1. Inledningsvis krävs det enligt Sivkov ett gynnsamt moraliskt och psykologiskt klimat har skapats i NATO länderna, med det menar han, medborgarna i NATO länderna har en motvilja till väpnad konflikt. Detta överbryggar man nu enligt honom, genom den demonisering av Ryssland som genomförs i de NATO anslutna länderna.
  2. Därefter menar Sivkov, kommer man destabilisera dels de styrande individerna i Ryssland dels Rysslands befolkning. Återigen menar här Sivkov att detta sker i nuet, sanktionerna mot ledande individer i Ryssland är ett sätt att splittra den styrande makten och därmed allienera den översta delen av de styrande individerna, för att dessa ej skall ha en maktbas att kunna utgå ifrån. Destabiliseringen av befolkningen menar Sivkov på sker av västinfluerade intellektuella som sprider propaganda till befolkningen genom liberal media och bloggare i Ryssland, vilket har huvudbudskapet att Ryssland måste återgå till en mer västerländsk liberal linje. Detta menar han på kan orsaka massprotester i Ryssland och destabilisera den sittande makten/offentliga förvaltningen.
  3. Därefter kommer en snabb styrkeuppbyggnad ske i Rysslands närområde, parallellt med denna styrkeuppbyggnad kommer inflytelseagenter påbörja en aktiv påverkan i Ryssland för att skapa en utbredd destabilitet i landet. Denna destabilisering understödjs av specialförband som dolt har innästlat Ryssland och utgör de hårda elementen i massprotester mot den styrande makten, massprotesterna syftar till handlingsförlama den styrande makten. Detta syftar ytterst till att förhindra den offentliga förvaltningen att fungera.
  4. Bild 3. Grafisk representation av Sivkovs hypotetiska scenario.
    Därefter menar Sivkov att den offentliga förvaltningen kommer tappa kontrollen över Rysslands nukleära förmåga, varvid specialförband även utnyttjas för att förstöra ledningsstrukturen för de strategiska avskräckningstrupperna. Detta kommer föranleda att FN och andra internationella organisationer kommer kräva en intervention i Ryssland för att säkerställa att dess kärnvapen ej utnyttjas i felaktiga syften.
  5. Interventionen kommer inledas med ett massivt flygangrepp som kommer nedkämpa det Ryska luftförsvaret samt flygvapnet. Parallellt med flygangreppet eller kort efteråt kommer markoffensiven att påbörjas in i Ryssland. Sivkov tror att de Ryska förbanden kommer vara så desorganiserad så att markoffensiven kommer vara över efter kort tid, därefter kommer ett partisankrig att ta vid då den Ryska befolkningen tar till vapen, dock bedömer han att detta kommer vara över även efter mycket kort tid, då ingen extern hjälp finns att erhålla.

Sivkovs hypotetiska scenario följer i huvudsak Gerasimov teoribildning samt den nyss antagna militär doktrinen för den Ryska Federationen, så den fungerar mycket bra som en sk ”case modell”. Dock delar jag inte hans syn på NATO förmåga att genomföra denna typer av operationer:
  • Att dolt och på kort tid lyckas mobilisera de mängder av förband detta skulle kräva, klarar NATO inte i dagsläget, de har än  ingen förhandslagring av materiel i de östliga medlemsstaterna, likväl har huvuddelen av NATO förmåga att genomföra landsvägs- och järnvägstransport av tyngre materiel avvecklats.
  • NATO förmåga att genomföra högintensiv väpnad strid mot en högteknologisk motståndare är enligt seriösa bedömare i dagsläget låg, denna förmåga bedömer man återtagit utifrån de mest positiva bedömningarna om två till tre år. Vilket troligtvis sammanfaller med tidpunkten då förhandslagringen av materiel i de östliga medlemsstaterna är genomförd fullt ut samt transportförmågan av tyngre materiel är återtagen.
  • Där NATO bedömt har viss förmåga, är att genomföra de inledande destabiliserande åtgärderna som Sivkov skisserar i sitt scenario, dock har man som ovanstående pekar på ingen möjlighet att fullfölja det med någon högre förmåga i dagsläget, likväl har Ryssland mycket tydligt kringskurit väst möjligheter att genomföra sådan påverkan med den sk "Agentlagen".
  • Polariseringen i de västliga länderna i olika sakfrågor inom de flesta politiska områden, gör även att Sivkovs resonemang om att förbereda NATO länderna för en väpnad konflikt faller i mångt.

Slutsatser

Nedan följer några generella slutsatser man kan dra av ovanstående resonemang:
  1. Vad många västliga bedömare, inte alla med många, förefaller ha förbisett är vikten som Ryssland sätter vid sitt geostrategiska läge, det är ingen nyhet att Rysslands nuvarande President, Vladimir Putin, har satt en stor vikt på det sk "nära utlandet". Men vad många i väst förefaller förbisett är den säkerhetspolitiska dimensionen i "det nära utlandet".
  2. Den geostrategiska konflikten som uppstått kommer bedömt inte avslutas vid Ukraina, utan den kommer fortsätta intill dess att Ryssland anser att det ”nära utlandet” utgör den strategiska buffert som krävs.
  3. Den ryska operationskonsten ger ett tydligt utslag av spegeltänkande, man förutsätter att NATO anslutna länder och övriga västliga länder har samma förmåga som sig själv. Dock har över ett decennium av fredsfrämjande och fredsframtvingande operationer, tydligt försvagat NATO förmåga att genomföra reguljär väpnade strid mot en högteknologiska motståndare.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Bloomberg 1 (Engelska)
Lettiska Försvarshögskolan 1 (Engelska)
Nationalencyklopedin 1 (Svenska)
OSW 1 (Engelska)
RT 1 (Engelska)
Reuters 1 (Engelska)
Rysslands President 1 (Ryska)
Sveriges Television 1 (Svenska)
The New York Times 1, 2 (Engelska)
Voyenno-promyshlennyy kur'yer 1, 2 (Ryska)

Den Dolda Alliansen. Holmström, Mikael. 2011
The Rise and Fall of the Brezhnev Doctrine in Soviet Foreign Policy. Ouimet, Matthew J. 2003

Slutnoter

7 Holmström, Mikael. Den Dolda Alliansen. 2011. Sid 261
9 Ouimet, Matthew J. The Rise and Fall of the Brezhnev Doctrine in Soviet Foreign Policy. 2003. Sid 36
11 Military Thought. Chekinov, Bogdanov. The Nature and Contet of a New-Generation War. 2013. Sid 12-23
12 Bērziņš, Jānis. Russias New Generation Warfare In Ukraine. 2014. Sid 6
15 Voyennaya doktrina Rossiyskoy Federatsii. 2014. Sid 7-8

18 kommentarer:

  1. Vilka strategiska intressen hotades i Georgien och Ukraina?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag skrev tidigare buffertzonen hotades, I Georgien var det NATO utvidgning, http://in.reuters.com/article/2011/11/21/idINIndia-60645720111121 och i Ukraina var ju hela upprinnelsen EU östliga utvidgning, bara se på alla stegen som genomfördes innan, handelskrig osv osv...

      Radera
  2. Det här är en bättre genomarbetad kommentar än den förra. Stryk den förra Jägarchefen!

    "Detta blir i praktiken, de platser, där man dels bedömer att en motståndare kan anfalla igenom vidare mot Ryssland dels de platser man själv avser att möta en motståndare. Därvid måste man ta hänsyn till "det nära utlandet" både ur perspektivet hur Ryssland ser på ett möjligt angrepp mot dem men även hur de själva avser att föra sin strid."

    Du glömmer det geoekonomiska området. Du har tidigare hänvisat till FOI:s rapport "Ett skepp kommer lastat", som jag också har läst. Hur kan Ryssland tänkas värdera det geoekonomiska och balansera det mot det militära?

    1) Ryssland vill gärna se det som att omvärlden är beroende av vad de har att erbjuda i form av rysk gas och olja, men jag tror att de inser att Tyskland kan tänkas göra sig oberoende av det geostrategiska Gazprom och därmed Ryssland. De måste hålla Tyskland glada.

    2) Det krävs nästan att Ryssland är förmögna att simultant angripa hela Baltikum och delar av Skandinavien och kanske Island, om de har tänkt sig att kunna räkna med fri passage igenom Öresund, Kattegatt och Skagerack, och de måste de ha kvar sina handelsländer typ Holland, Frankrike och Belgien.

    3) Detta i sin tur kräver att USA först i det närmaste försvinner som supermakt. Vi har alltså inget som helst intresse i att USA förlorar sin supermaktsstatus.

    Men jag tänker att Sverige som stat måste upplåta vårt territorium för amerikanska trupper på svensk mark om vi ska gå med i Nato. Det räcker inte med att ta emot ett flottbesök då och då, vilket vi ju även kan göra som alliansfri stat i fredstid. Jag ska erkänna att jag är inte speciellt glad i att låta 20 000 amerikanska hungriga hjärtan invadera en svensk småstad eller en av våra Östersjööar i fredstid. Kanske kan vi göra som Norge och låta USA förhandslagra materiel i svenska bunkerrum? Någon annan lösning än att bjuda in USA:s flotta och möjliggöra för dem att ligga i hamn i Stockholm och att förhandslagra amerikansk materiel i Sverige ser jag inte för vår del. Så måste det lösas, eftersom USA annars aldrig kommer att hinna ingripa i Skandinavien och ännu mindre i Baltikum (innan Ryssland har svalt oss), vilket förmodligen kommer att bli ett krav för svenskt medlemskap. Kan USA inte ingripa så är det ingen mening för oss med att gå med i Nato.

    Anta istället att Kreml är irrationellt eller hårt trängt. I så fall verkar ett Natomedlemskap logiskt. Men det är inte bara att tro att vi kan gå med i NATO precis när det står klart att vi kommer att bli attackerade av Ryssland. Sådant måste i Natoländerna anses mycket ofint och osolidariskt och kan rendera i ett avslag på en Natoansökan. Ingen vill skicka hjälp till ett sådant land. Det enda som kan rädda oss då är om även de baltiska staterna dras in i konflikten samtidigt, för då skrider den enda aktören in som kan göra något åt detta, nämligen USA. Därför så är ett isolerat angrepp på ett alliansfritt Sverige ett troligt scenario till att börja med, omm Ryssland känner sig trängt. När Ryssland väl har konsoliderat Gotland och Skåne och placerat ut luftvärn (på Gotland) respektive sjömålsrobotar (i Skåne) så kan de lugnt promenera in i Baltikum och säkra Nordkalotten. Men Nato kan då stänga inne Ryssland i Östersjön.

    Roger Klang

    SvaraRadera
    Svar
    1. Var på väg att lägga in de ekonomiska aspekterna i inlägget men valde att stryka det, främst utifrån det faktum att Ryssland just nu faktiskt inte verkar bry sig kring ekonomin, de har fullt fokus på den hårda säkerhetspolitiken är min uppfattning, sen kan situationen ändras om ~6 månader, men just nu förefaller hård säkerhetspolitik vara center of gravity för dem.

      Radera
    2. Den ekonomiska kostnaden är irrelevant eftersom Ryssland skyller problemen på Väst. Den enda kostnad som är relevant är kostnaden för den ryska statsledningen om Kiev besegrar DNR/LNR.

      Radera
    3. Ryssland har begärt invaderade delar av Ukraina i utbyte mot att Ukraina betalar för statsapparaten och pensionerna i dessa landsdelar. Är han inte generös Putin?

      Radera
    4. Det kan diskuteras huruvida det i Ukraina är en rysk aggression eller ett inbördeskrig.

      Radera
    5. Ja. Men det enda man vet med säkerhet är att Putins Ryssland tjänar på detta hybridkrig i slutänden med Hollandes och Merkels stjälp. Rebeller eller ryssar som styr kvittar lika.

      Radera
  3. Tack för ännu en välskriven och mycket intressant text. Jag har två kommentarer:

    1) Kan Sivkovs till synes grova överskattning av Natos förmåga i själva verket bero på att han (och andra) beskriver ryska ambitioner och/eller förmågor genom att tillskriva dem Nato? Alltså att Sivkovs punkter 1-5 egentligen beskriver ett ryskt angrepp västerut? Detta var kanske det dummaste du läst, men jag kände att jag behövde ställa fråga. Alltså en form av spegling, men av helt annan typ än du beskriver.

    2) En verkningsfull nedkylning av den konflikt vi idag kan se måste nog i ett eller annat avseende ta hänsyn till vissa ryska krav på nationell säkerhet. Alla ryska krav är inte orimliga.
    Men det finns en omständighet som är ganska besvärande här. Även om Ukraina - över huvudet på befolkningen - förblir neutralt, hålls utanför EU, utvecklas i decentraliserad/federal riktning och t o m de facto accepterar att man förlorat Krim, så skulle en ukrainsk utveckling bort från korruption i riktning mot rättsstat, utgöra ett dödligt hot. Naturligtvis inte mot Ryssland som nation, men väl mot dagens styrande elit.
    Jag tror att detta kan vara den vita elefanthjorden i det ganska lilla rummet. Kreml kommer aldrig någonsin att dryfta den omständigheten, men likväl finns den där. Tål att fundera över...

    SvaraRadera
    Svar
    1. Inget är omöjligt, ens defensiva planer bygger oftast på hur man själv offensivt skall agera, därav spegelbild.

      Radera
  4. Jag tror inte att det är så populärt i Ryssland att prata om mirror imaging av uppenbara anledningar.

    SvaraRadera
  5. Otroligt intressant! Tack!

    Jag är en glad amatör, som har några basic Q´s...

    Varför ser man NATO, egentligen USA, som sin huvudmotständare? Har Natos agerande eller agenda föranlett den här synen?

    Givet att Ryssland inte skulle attackera oss. Finns det något som helst intresse för NATO att invadera Ryssland, något som du säger att ryssarna ser som ett reelt hot.

    Ryssland ser sig vara i konflikt med USA. Gör USA det också?

    Bortsett från att Rysslands agerande i Ukraina är åt h-e. Finns det några amerikanska eller europeiska intressen i Ukraina?

    Jag tror det är 12 fd Sovjet länder som anslutit sig till NATO efter murens fall. Var det NATO eller dem som ville mest att de skulle ansluta sig? Var det ett misstag att låta dem gå med? Hade Ryssland inte känt sig hotat om vi inte låtit dem gå med? Har deras medlemskap varit value adding för oss?

    Jag är inte pro Putin på nåt sätt. Jag ser bara inte logiken, allt verkar så old school. Men på andra bloggar får jag svaret att inte leta efter logik som inte finns. Utan bara konstatera faktum, vilket är att de känner sig hotade och agerar därefter, och därför borde vi också göra det. Finns en poäng, känns bara lite fattigt.

    Det är nästan så att jag skulle vilja säga "Putin, ni kan ta Ukraina"... skönt att nån vill ta sig an deras usla ekonomi, så EU slipper göra det!!! (lite skämt lite allvar alltså)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Självklart finns det västliga intressen i Ukraina, vad avser EU är det handelsförbindelser, vilket hela samarbetet med EU handlande om, som i grunden är upprinelsen till konflikten och givetvis har USA intressen i Ukraina, energi är bl a ett sådant, finns stora pengar att tjäna i "energirenovering" i de östra länderna.

      Klart det finns en logik, kallas geostrategi och intressesfärer och det är lika gammalt som jorden själv och mänskilgheten, vilket kan ses old school som du skriver med det är verkligheten i världen, mänskligheten har inte förändrats, är enbart våra levnadsförhållanden som gjort att vi kan ses ha en hög filosofisk grund att stå på men dra undan höga levnadsförhållanden så är vi snabbt tillbaka på ett ganska premitivt stadie. Så logiken är geostrategiska intressen, från båda sidor.

      Radera
  6. Tack för en otroligt intressant artikel.

    Om Ryssland känner sig på riktigt hotade av NATO och USA, finns det sakligt fog för detta?

    Tror det är 12 fd Sovjet länder som anslutit sig till NATO efter muren föll. Var det ett misstag av Nato att ta in dem? Jag menar man gjorde väl det för att öka säkerheten... men snarare har säkerheten minskat?

    Du skriver att nära utlandet ska utgöra den buffertzon som behövs för att skydda Ryssland.... alltså finns det någon som på riktigt skulle vilja anfalla Ryssland, givet att man inte gör det i förebyggande syfte. I så fall känns det rätt mycket moment 22, vilket borde kunna brytas rätt lätt eller?

    Sorry för okunnigheten, men ser inte riktigt logiken!

    Trodde ändå vårt största hot var Jihadister med bomber som vill attackera oss för att vi är "otrogna". Inte så logiska, men ändå!

    Fattiga människor kan ibland vara farliga människor!

    SvaraRadera
    Svar
    1. NATO medlemskap bygger på konsensus, samtliga NATO länder ansåg vid tillfället för de tre östliga utvidgningarna som genomförts att idéen var god, sen vad de tycker nu, varierar nog kring vilket medlemsland man ser till.

      Övrigt kolla tidigare svar ovan på de likartade frågorna. :)

      Radera

  7. När Sovjet kollapsade fanns det få som kunde styra ett företag efter västerländska kapitalistiska principer. Det fanns emellertid en maffia som skötte den inofficiella ekonomin, de var bäst lämpade att stiga fram och ta för sig när statliga företag såldes ut till vrakpriser. Utan ett fungerande rättssystem kunde oligarkerna växa fram och roffa åt sig stora delar av Rysslands ekonomi. Det kapitalet hamnade sen delvis utanför landet i västbanker i stället för att användas till att stimulera den Ryska ekonomin.

    I detta icke fungerande rättssystem har Putin inte så lätt att styra. Han använder metoder som inte är accepterade i väst, men förmodligen nödvändiga i Ryssland. Att bura in några oligarker som gått för lång i avskräckande syfte kan nog få andra att bättre följa lagarna. Vad vi ser som maktmissbruk kan vara nödvändigt i ett land utan riktigt rättssystem.

    Glöm inte att Putin i början klart uttryckte en önskan att bli medlem i NATO och bli en naturlig del av Västeuropa. När det militär-industriella komplexet i USA fortsatte att trycka på för att få tillgång till de naturresurser Ryssland har så tvingades han på defensiven. För det är detta det handlar om i slutänden; en kamp om de allt mindre naturtillgångar som finns kvar. Ryssland har energi, mineraler, skog. En destabilisering lik den USA skapat i Mellanöstern skulle ge tillgång till detta för amerikanske företag.

    SvaraRadera
  8. Är det inte snarare så att Ryssland har misslyckats fullkomligt när en rad tidigare sovjetrepubliker och Warszawapaktsländer har klarat övergången alldeles utomordentligt?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Fram till 2004 ja, då hade man enbart retoriska möjligheter, kolla SIPRI statistiken efter vad som hände med Rysslands försvarsbudget efter det året och de Baltiska staternas NATO anslutning, därefter har man verkligen lagt sig imellan i saker och ting när det kommer till det nära utlandet.

      Radera