måndag 25 maj 2015

Efter TIR-bilar och fisketrålare

Reflektion

Under 1980-talet diskuterades den TIR-registrerade lastbilstrafiken från Warszawapaktsländerna flitigt i Sverige, ett antal teorier lades fram kring dessa lastbilars verksamhet, vilket bl.a. kom att omfatta rekognosering, intransport av materiel för sabotageförband men även signalspaning.

Vad avser TIR-lastbilarnas trafik, så var fenomenet inget unikt för Sverige, vad som skede var en gradvis ökning av trafiken under 1970-talet i hela Europa, för att öka än mer under 1980-talet. Trafikökningen var möjlig, genom att de östliga transportfirmorna tog låga priser för transporterna, inom Europa och därmed kunde trafiken öka. Därmed fick underrättelsetjänsterna troligtvis en möjlighet, inom ramen för den ökade lastbilstrafiken, dölja inhämtningsoperationer utifrån den normalbild, som hade uppstått.

Bild 1. Signalspaning i lastbil (ur Sovjethotet mot Skandinavien.)
Den del av TIR-lastbils trafiken under 1980-talet som kan knytas till underrättelseverksamhet, syftade med hög sannolikhet till rekognosering i olika former. Då varje nation enligt TIR-konventionen har rätt att genomföra stickprovs kontroller på TIR-registerade fordon. Den risktagning det skulle innebära att antingen genomföra signalspaning eller transportera in materiel för sabotageaktioner är för hög, utifrån möjligheten att visitera fordonen.

Vad som dock är intressent är teorierna kring signalspaning, då dessa fordon i mer än ett fall, påträffats längs med radiolänk stråk o.dyl. Frågan blir då kan man lösa och genomföra signalspaning på något mer ändamålsenligt vis i nutid, än att gömma signalspaningsutrustning i lastbilar? Först och främst, signalspaning genomförs längs våra gränser mer eller mindre kontinuerligt, antingen med luftfarkoster eller fartyg.

Respektive typ har sin fördel, luftfarkosterna kan fånga upp signaler på längre avstånd, då de har höjden till sin fördel, fartygen har en längre uthållighet då dessa kan verka längre i tid, än vad luftfarkosterna kan. Båda systemen har dock en avgörande begränsning, de är hänvisade till internationellt luftrum eller vatten, varvid dess position och avstånd kan omintetgöra en adekvat inhämtning. Likväl blir det svårt att kunna inhämta signaler från t.ex. radiolänk som har en mycket riktad sändning och därmed begränsat täckningsområde.

Ovanstående resonemang, var troligtvis en av bakgrunderna till teorin om markbaserad signalspaning i form av TIR-lastbilar. Dock har teknikutvecklingen sedan 1980-talet gått i ett rasande tempo, varvid markbaserad inhämtning av signalunderrättelser av främmande makt, mycket troligt kan genomförs på betydligt smidigare och riskfriare sätt, i dags datum.

En mycket enkel lösning som kan tillämpas för detta, är internet. Numera finns utrustning som radioamatörer kan införskaffa för att kunna utöva sin hobby även om man t.ex. bor i en lägenhet, i en stadskärna. Tekniken bygger på att man placerar ut antenn, radio och fjärrstyrningsenhet på en plats, därefter utnyttjar man en internetanslutning och styr sin radio hemifrån via sin dator.

Systemet fungerar lika bra som en passiv mottagare, detta innebär att t.ex. radioamatörer kan ha egna nät med utsprida mottagare eller sändare över en större yta, och därmed förbättra sin möjlighet att sända eller mottaga meddelanden. Men detta system skulle lika väl kunna fungera för signalspaning av en främmande makt. Ponera att ett antal mottagare placeras ut av rekryterade "radioamatörer" av en främmande makt.

Mottagare eller sensorer placeras ut längs radiolänk stråk, repeterstationer för flyg eller marintrafik eller i anslutning till försöksplatser för FMV motsv. Mottagarna eller sensorerna tar därefter in trafiken och vidarebefordrar detta till den främmande makten. Operationen är i princip riskfri och mycket svår för kontraspionage och signalspaningsorganisationer att upptäcka om den genomförs korrekt.

  Bild 2. Principskiss på markbaserad signalspaning i ett målland.
Tänker vi oss principiellt så bör följande system vara fullt möjligt, främmande makt placerar ut ett antal radiomottagare eller sensorer i mållandet. Trafiken tas därefter in från mottagarna till en centralpunkt i mållandet, troligtvis är antalet mottagare inom ett målland och centralpunkter sektionerade, d.v.s. en centralpunkt har ett begränsat antal mottagare, för att begränsa skadeutfall vid upptäckt.

Vid den centrala punkten krypteras därefter trafiken och den delas upp och skickas vidare till ett flertalet andra länder som ett antal "paket, troligtvis genom "tunnelteknik". Väl i dessa länder skickas trafiken vidare till den främmande makt som bedrivit signalspaning inom mållandets gränser. På detta sätt så försvåras upptäckt av trafiken, den döljs i den övriga internettrafiken som ett "bakgrundsbrus".

Om nu detta genomförs har jag absolut ingen aning om, men det var en tanke som kom upp i samband med en djupdykning inför ett senare blogginlägg, kring främmande makts olika former av underrättelseoperationer i slutskedet av det kalla kriget på svenskt territorium. Principiellt bör det som sagt vara, fullt möjligt att genomföra.

Stort tack till @uascan på Twitter för att reda ut ett antal tekniska frågar och titel på inlägget.

Have a good one! // Jägarchefen

10 kommentarer:

  1. Enligt en bekant med förflutet i pansartrupperna så hade man förbandsvisa kontakter med tidigare WP nationer, som bl.a Polen, efter "järnridåns" fall i början på 1990 - talet. Vid ett besök på ett polskt pansarförband så berättade en guide, att han hade varit pansarbataljonschef med anfallsmål i södra Sverige och rekognoserat med hjälp av en polsk TIR - lastbil där han ingick som "andreförare". Vid varje besök på planerat anfallsområde så upptäckte man att det alltid fanns "gråa och gröna gubbar i uniform" vilka övade i området. Man antog att den svenska beredskapen var hög och rapporterade detta uppåt inom WP. Det var alltså hemvärnsförband och rep.förband vilka ständigt övade inom respektive kupp/mob. plats.
    Men det var på den tiden då Sverige hade värnplikt.

    SvaraRadera
  2. Är det känt om någon TIR lastbil fångades med något skumt i lasten?

    SvaraRadera
    Svar
    1. Mig veterligen har man inte fångat någon med felaktiga saker, än mindre upptäckt radiostrålning från SIGINT utrustning, trots mätningar utanför m.m. detta kan dock varit RÖS skyddad, men högst osannolikt att man placerat in SIGINT utrustning i lastbilar m.m.

      Det gick/går "rykten" i underrättelsesvängen att man under 1980-talet skall ha genomfört transporter in via Danmark med TIR-lastbilar till "kvartermästare" för sabotageförband i Sydsverige, på vapenmtrl o.dyl. dock inget bevisat.

      Utan det mest troliga är rekognoseringar av framryckningsvägar, objekt för sabotageförband m.m.

      Radera
    2. Mig veterligen har man inte fångat någon med felaktiga saker, än mindre upptäckt radiostrålning från SIGINT utrustning, trots mätningar utanför m.m. detta kan dock varit RÖS skyddad, men högst osannolikt att man placerat in SIGINT utrustning i lastbilar m.m.

      Det gick/går "rykten" i underrättelsesvängen att man under 1980-talet skall ha genomfört transporter in via Danmark med TIR-lastbilar till "kvartermästare" för sabotageförband i Sydsverige, på vapenmtrl o.dyl. dock inget bevisat.

      Utan det mest troliga är rekognoseringar av framryckningsvägar, objekt för sabotageförband m.m.

      Radera
    3. Jag är dåligt insatt i radioteknik o dyl men om man skulle ha en passiv signalmottage, skulle den då avge strålning?

      Radera
    4. Du har lagringsutrustning som gör det, om den skulle vara igång, sen går det säkert att kontrollera om det finns antennkonstruktionen dold på olika sätt.

      Radera
  3. Förr gick ryktet att det var stridsvagnskompanichefer som körde de här TIR- bilarna.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Jepp och ännu högre än kompanichefer även...

      Radera
  4. 1 Alla radioamatörer är registrerade och personuppgifterna finns i öppna källor. Jag kan härifrån Sverige t ex söka om det finns en radioamatör i ett visst område av exempelvis Norge eller Österrike. Svensk och utländsk underrättelsetjänst kan därför, om intresse finns, kontrollera radio radioamatörer. Det talar mot att man rekryterar utländska amatörer eftersom de kan vara föremål för någon form av övervakning vid vilken tidpunkt som helst.
    2 Vem som helst kan köpa och placera ut dels radiomottagare och dels fjärrstyrningsutrustning. Det finns idag billiga och bra (SDR) mottagare som enkelt kan fjärrstyras med en PC medelst gratisprogram.
    De mottagarna tar emot bredbandigt och kan samtidigt presentera alla signaler som når antennen. Sådana mottagare finns även nåbara via internet. Man går in på hemsidan, väljer ett frekvensområde och tittar på den grafiska presentationen. Sedan kan man "peka" på den intressanta signalen och kika närmare på den. Idag kan t o m signaler svagare än brusnivån vaskas fram.

    3 Beroende på konstruktion "läcker" en mottagare mer eller mindre ut en signal genom antennen. Exempel: Inledningsvis under VK2 användes så dåliga (regenerativa) mottagare i handelsflottorna att konvojer över Atlanten enkelt kunde pejlas och lägesbestämmas.
    Varje metalltråd som hänger i luften reflekterar HF och kan letas fram. Men hur beskrivs inte på någon enda rad.

    SvaraRadera
  5. Trots att det är mer än 120 år sedan Tesla uppfann radion så är den allmänna kunskapen och förståelsen om radio svag. Ett bra insteg för att lära sej mer om signalspaning är "Signalspaningsteknik Del 1, Grunder samt radiosignal- spaning” utgiven av FOI, Totalförsvarets Forskningsinstitut, Institutionen för Telekrigsystem år 2003.
    Kan en halvgammal bok om militär signalspaning vara av intresse? Frågan får hänga i luften tills vi
    bekantat oss med bokens innehåll.
    Boken, sammanställd av Hans Bergdal, inleder med ett axplock ur signalspaningens historia. Därefter sparkar det igång med signalkällor och deras klassificering. Sen blir det riktigt tekniskt: antenner, mottagare, hur de samverkar och hur resultatet bearbetas. Men det blir än mer teknik i avsnitt 2
    där skillnaden mellan selektion och separation förklaras ingående. Redan där är det klart att boken kan hjälpa den som inte bara tänker på att slumpmässigt emittera radiovågor utan strävar efter att både höras och höra eller INTE höras.
    Antenn- och mottagartyper får sedan en närmare genomgång vad gäller känslighet, uppbyggnad, räckvidd och inte minst brus. Att det finns så många bruskällor och olika sorters brus ger en helt ny insikt. Kapitlet om upptäcktsbegreppet, intercept, detektering och medvetenhet, är matnyttigt. Men det finns mer intressant i boken: modulationsklassificeringens svårigheter, riktnings- och lägesbestämning ger ännu mer kunskap som kan användas för att höra och höras eller INTE höras.
    I alla kapitel och avsnitt finns en bra och enkelt framställd beskrivning av problemen och deras lösningar samt i flera fall den matematiska beskrivningen. Med hjälp av det senare, och övningsuppgifterna, kan var och en matematiskt få förklarat vad man ”känt på sig” borde gälla när man sökt kontakt. Det blir tämligen enkelt att beräkna sannolikheten för hur långt man når med en viss uteffekt och antenn samt sannolikheten för att man även blir hörd, d.v.s. upptäckt, om man sänder ett visst antal gånger under en viss tid med en viss längd.
    Sammantaget ger boken mer kunskap om radion, antennen och svårigheterna att höra och bli hörd eller INTE höras. Vidare finns en rik litteraturlista med referenser för vidare studier.
    Brister: Exemplifieringen av ”upptäckt” är tydlig men tyvärr färgad av vad man idag skulle kalla ”heteronormativitet”. En eventuell ny upplaga bör korrigera detta och uppdatera
    kapitlet om digitalmottagarteknik. Vågutbredning behandlas nästan inte alls, annat än svårigheterna över Östersjön, men det är heller inte bokens ändamål. Boken lånas med fördel på folkbiblioteket.

    SvaraRadera