lördag 12 september 2015

Uppsegling?

Sammanfattning

Sverige förefaller av Ryssland blivit ett säkerhetspolitiskt intresseområde, mest troligt har det kopplingar, till antingen genomförda eller kommande säkerhetspolitiska ställningstaganden, eller ageranden, av Sverige i antingen Östersjöregionen och/eller Barentsregionen. Detta innebär, troligtvis, även att den säkerhetspolitiska spänningsnivån inom Östersjöregionen och/eller Barentsregionen som helhet har ökat.

Analys

Ryska utrikesministeriets nytillträdda talesperson, Maria Zacharova,1 uttalade sig under denna veckas pressorientering, 10SEP2015, vid det ryska utrikesministeriet, rörande Sveriges förhållande till NATO och hur ett svenskt medlemskap skulle påverka förhållandena mellan Sverige och Ryssland samt stabiliteten i norra Europa,2 något som både rysk och svensk media därefter följt upp. Uttalandet har föranlett att Sveriges Utrikesminister, Margot Wallström, den 11SEP2015 tillkallade Rysslands Ambassadör, Viktor Tatarintsev, till det svenska Utrikesdepartementet för att förklara det ryska uttalandet.3

Vad som blir intressant med detta uttalande och reaktionerna på det, är att detta är inget nytt, i princip är det samma uttalande, eller snarare retoriska linje, som förmedlats sedan 2013, då Rysslands dåvarande President, Dmitrij Medvedev, uttalande sig i frågan.4 Därefter har bl.a. Rysslands ambassadör, i Juni 2015,5 uttalat sig på ett liknande sätt som Medvedev gjorde. Rysslands nuvarande President, Vladimir Putin, har även gjort liknande uttalande, utifrån samma retoriska linje, ej mot Sverige utan gentemot Finland i juni 2015.6

Så ur ett retoriskt perspektiv är detta inget nytt budskap från Ryssland gentemot Sverige, däremot tog det två (2) år för Sverige att reagera på den av Ryssland, inslagna retoriska linjen. Vad som dock är nytt, är att nivån har höjts på varifrån uttalandet kommer d.v.s. det Ryska utrikesministeriet, samt det är explicit riktat mot just Sverige, Medvedevs uttalande var riktat både mot Sverige och Finland. Vad som även får ses som ett ny tag, är att förmedla budskapet, även på det sociala mediet Twitter7 och på engelska (något man gjort länge, men får ses som nytt i diplomatiska sammanhang). Vilket troligtvis var vad som gjorde att reaktionerna blev så kraftiga denna gång, man fick en större spridning av budskapet, kontra traditionella medier.

Ser man till uttalandet som helhet, så säger man å ena sidan att valet av nationellt försvar och säkerhetspolitisk strategi är varje suverän stats interna angelägenhet, men å andra sidan så menar man på att ett NATO anslutet Sverige kommer få dels militärpolitiska dels utrikespolitiska konsekvenser som Ryssland måste bemöta. Man menar även på att det är ett antal svenska politiker och NATO sändebud samt frilansande säkerhetspolitiska experter som driver linjen att Sverige bör anslutas till NATO och systematiskt försöker påverka den svenska befolkningen för ett NATO medlemskap.

Bild 1. Ordvalens betydelse.
Vad som orsakade, stormen kring detta uttalande, var troligtvis det engelska ordvalet man valde på Twitter, kring ett svenskt NATO medlemskap (se bild 1). Hade man utnyttjat den egentliga översättningen som tillämpas på hemsidan, hade bedömt inte reaktionerna varit desamma. Huruvida det är en avsiktlig skrivning eller ett snabbt översättningsfel, lär vi aldrig få reda på, men man kan notera att två (2) dagar efteråt så ligger dels meddelandet kvar dels har ingen förklaring givits till ordvalet varken av det svenska eller ryska utrikesministeriet.

Dock uppstår två intressanta saker, den ena är varför nu detta intresse för svensk säkerhetspolitik det andra är sättet man väljer att kommunicera detta intresse. Börjar vi med själva kommunikationen, så är det faktiskt väldigt intressant, att vid en presskonferens som i huvudsak avhandlar situationen kopplat till Syrien och Ukraina, så väljer man att ta upp Sverige och dess relation till NATO. Sett till de två andra allvarstyngda ämnena som avhandlades så blir det ur ett svenskt perspektiv något felplacerat att ta upp Sveriges relation till NATO, då det ur vår svenska synvinkel på intet sätt ens är i närheten av samma dignitet som de två andra ämnesområdena.

Det andra, intresset för svensk säkerhetspolitik, blir desto svårare att se någon tydlig koppling till. Att ett antal riksdagspartier nu öppnat upp för att driva en linje för ett NATO medlemskap som en en möjlighet kan vara ett skäl. Personligen är jag skeptisk till att det är detta som föranlett det ryska uttalandet, då Ryssland har mer raffinerade metoder än utspel på presskonferenser för att påverka svensk opinionsbildning, NATO frågan är heller på intet sätt avgjord genom att ett antal riksdagspartier väljer att driva den linjen. Då blir det mer troligt att det är riktat mot något annat inom ramen för Sveriges samarbete med NATO eller NATO anslutna länder.

Vad som dock blir intressant med uttalandet är om man söker efter möjliga kopplingar till den ryska militärdoktrinen, som i mångt styr dess säkerhetspolitik. Då finner man två sådana kopplingar omedelbart. Den ena är NATO frågan,8 som ses som den främsta yttre faran mot Ryssland och då även med en utvidgning av organisationen. Den andra är militärpolitiska förändringar,9 sett till den militära doktrinen, så anser man att en kraftig försämring av den militärpolitiska situationen, enkelt beskrivet säkerhetspolitiska förändringar i mellanstatliga relationer, är det farligaste hotet, då detta kan ge upphov till utnyttjande av militära maktmedel.

Ur ett doktrinärt hänseende så blir det då förståeligt med ett uttalande rörande Sveriges relation till NATO, samtidigt som Rysslands ståndpunkt kring Syrien och Ukraina förmedlas vid det ryska utrikesministeriets presskonferens, då NATO och en utvidgning av organisationen ses som det främsta hotet och de följdverkningar detta skulle kunna få. Dock så blir valet av tidpunkt fortfarande höjt i ett dunkel. Däremot får vi, bedömt, med detta uttalande anse att Sveriges säkerhetspolitiska agerande, oaktat medlemskap eller inte i NATO, nu även anses som dimensionerande för Rysslands säkerhetspolitik.

Då detta ej är en ny retorisk linje från rysk sida, men ett säkerhetspolitiskt intresse förefaller uppstått kring Sverige från rysk sida, så kan det innebära att den säkerhetspolitiska nivån inom Östersjöregionen och/eller Barentsregionen som helhet har skruvats upp en eller några nivåer. Då Sverige av de flesta aktörerna kring Östersjön ses som ett säkerhetspolitiskt vakuum, så blir det även naturligt att Ryssland försöker bevara detta vakuum, då NATO som ses av Ryssland som dess huvudmotståndare, i princip är de övriga länderna i Östersjöregionen. Varpå alla försök till att stärka svensk säkerhet, genom bilaterala avtal eller medlemskap i organisationer, kommer bemötas av Ryssland på olika sätt, då Sverige blir en belastning för de övriga aktörerna att ta hänsyn till, gynnar det Rysslands säkerhetspolitiska agenda.

Slutsatser

Tre slutsatser rörande händelseutvecklingen:
  1. Sverige förefaller hamnat på den ryska säkerhetspolitiska agendan, då man dels så tydligt väljer att uttala sig kring interna svenska förhållanden dels väljer att göra det på en mycket hög nivå.
  2. Den säkerhetspolitiska spänningsnivån förefaller ha ökat i Östersjö- och/eller Barentsregionen, då Ryssland genom det utspel man gjort, mest troligt försöker bibehålla Sverige som ett säkerhetspolitiskt vakuum.
  3. Syftet med uttalandet har troligtvis inget med ett möjligt svenskt medlemskap i NATO att göra då det, om det skulle bli ett faktum ligger mycket långt bort i tiden, åratal, utan har snarare koppling till säkerhetspolitiska ställningstaganden och/eller ageranden i nutid eller närtid som Sverige har gjort eller avser att göra.
Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Dagens Nyheter 1 (Svenska)
Svenska Dagbladet 1 (Svenska)
Sveriges Radio 1 (Svenska)
Hufvudstadsbladet 1 (Svenska)
Reuters 1 (Engelska)
Rossiyskoy gazety 1 (Ryska)
Ryska Utrikesministeriet 1, 2 (Engelska)

Slutnoter

1 Svenska Dagbladet. Laurén, Anna-Lena. Stjärnan som ska vinna Putins informationskrig. 2015. http://www.svd.se/zacharovas-uppdrag-vinna-informationskriget-at-putin Hämtad 2015-09-11
2 The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Briefing by Foreign Ministry Spokesperson Maria Zakharova, September 10, 2015. 2015. http://en.mid.ru/en/web/guest/foreign_policy/news/-/asset_publisher/cKNonkJE02Bw/content/id/1741200 Hämtad 2015-09-12
3 Sveriges Radio. UD kallar upp rysk ambassadör. 2015. http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=83&artikel=6253383 Hämtad 2015-09-11
4 Reuters. Koranyi, Balazs. NATO expansion in Nordics would force Russian response: Medvedev. 2013. http://www.reuters.com/article/2013/06/04/us-russia-nato-idUSBRE9530UH20130604 Hämtad 2015-09-11
5 Dagens Nyheter. Winiarski, Michael. Rysslands ambassadör: Vi har gjort allt för att starta en dialog. 2015. http://www.dn.se/nyheter/sverige/rysslands-ambassador-vi-har-gjort-allt-for-att-starta-en-dialog/ Hämtad 2015-09-11
6 Hufvudstadsbladet. Laurén, Anna-Lena. Putin: "Förbli neutralt, Finland!". 2015. http://hbl.fi/nyheter/2015-06-16/759627/putin-forbli-neutralt-finland Hämtad 2015-09-11
7 Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Twitter, September 10, 2015, 15:55. https://twitter.com/mfa_russia/status/641973270384914432
8 Rossiyskoy gazety. Voyennaya doktrina Rossiyskoy Federatsii. 2014. http://www.rg.ru/2014/12/30/doktrina-dok.html Hämtad 2015-09-11

9 Ibid.

2 kommentarer:

  1. Nu är det ju så att Rysslands planering har legat på ritbordet redan 2003. Allt som har hänt som Ryssland har haft kontroll över har inte hänt av en slump efter det. Jag talar Georgienkriget 2008, Ukrainakriget 2014-. Det är lite oklart hur mycket Kreml har legat bakom de bakomliggande orsakerna men man ska inte bli ett dugg förvånad om Michail Saakasjvili och Viktor Janukovytj har fungerat som Kremls marionettdockor. Euromaidan hade nog Kreml ingen kontroll över, denna var Putins lyckokast. Jag har skrivit om det här i en av mina böcker. Det finns till och med djupt insatta i Kreml som har talat om detta offentligen efter att de har blivit desillusionerade.

    Du har helt rätt som letar förklaringar på andra håll som har med storstrategi och ekonomi att göra. Ett tips; Island är hett i Kreml just nu på grund av sitt strategiska läge, som är till Islands förbannelse. Det märks inte mycket i Sverige, men det riktas ekonomiska sanktioner mot småstater som Island.

    Fisket står för runt 40 procent av all export från Island och Ryssland är den näst största marknaden för isländska fiskprodukter. Därför drabbas hela den isländska ekonomin av att Ryssland den 13 augusti i år beslutade att stoppa importen av mat från Island, som riktat straff för att islänningarna står bakom EU:s sanktioner mot Ryssland, trots att Island inte är EU-medlem.

    Ukraina, Albanien, Montenegro och Liechtenstein har hamnat på Rysslands svarta lista, som är Rysslands svar på EU:s sanktionspolitik, av liknande skäl som Island. En regeringskälla i Reykjavik uppger att preliminära siffror tyder på att det ryska importstoppet kommer att kosta Island 3 procent av landets totala export och 1,5 procent av BNP.

    Ryssland agerar mot de allra minsta staterna istället för mot de tyngsta, det blir enklast så. Förutom Ukraina som är en stor strategiskt viktig stat för Ryssland på grund av dess 'sovjetiska' vapenindustrier och framskjutna läge i Europa. Putin kommer inte att stanna när eller om han invaderar hela Ukraina, han vill så långt som till Tjeckien för att nå den amerikanska missilbasen och kontrollera gasledningen hela vägen till Tyskland som han planerar och få ett framskjutet inflytande i Europa, men även till Adriatiska havet.

    Putin vill ha ett Grosse Ryssland, inget mindre.

    SvaraRadera
  2. Bäste "Jägarn",
    Verkar vara dags att repetera läsning av böckerna; "Operation Garbo"!
    Fick en förfrågan från en gammal vän från tiden som stridsflygare, under 1960 - och början av 1970 - talet, om jag skulle ställa upp frivilligt igen, som jag gjorde under det mycket kalla kriget under 1980 - talet, eller om jag skulle avböja. Frågan är en aning hypotetisk p.g.a ålder men ändå. Jag valde artigt att avböja med anledning av, att dagens Sverige synes mig mycket främmande att försvara. Mina tankar går till min aktiva tid där, trots att ett flertal av mina kollegor och kamrater gick en för tidig död till mötes, sammanhållningen och stoltheten var det som uppfyllde oss i det fjärde största flygvapnet i världen. Vi hade bokstavligen talat pulveriserat, via Våra 12 attackdivisioner, en WP invasion över Östersjön och med 26 jaktdivisioner och 10 spaningsdivisioner så hade Vi hållit fosterlandet rent från den "lede fi"!
    Paniken, när främmande ubåt gick på grund, var stor och när det dessutom jagades miniubåtar inomskärs och den "polska krisen" orsakade politisk turbulens så kändes det riktigt att ställa upp. Det svenska försvaret led redan då av stora besparingar och hade intagit ett läge av "dvala" där stora vakanser var rådande, som vanligt, i krigsplacering av flygande personal. Själv var jag krigsplacerad på en flygplantyp som jag ej var influgen på medan mina tidigare kollegor, vilka fortsatt inom flygvapnet, somnat in i på något kontor och nöjde sig med att flyga rakt fram med en SK 50 för att få flygtillägget, var krigsplacerade i någon bekväm stabsbefattning. Efter inflygning så var det fortsatta årliga rep.övningar till muren revs och WP tackade för sig. Ekonomiskt så var det ingen "höjdare" men jag använde innestående semesterdagar så jämnade det ut sig.
    Dagens Ryssland kan använda Gotland som ett "övningsobjekt" vilket kan ockuperas på några futtiga timmar enligt någon "maskirovka" med text; "Ryssland tvingas till att utöka sin säkerhetszon i Östersjön, på grund av aggressiva handlingar från Nato, men Våra säkerhetsstyrkor kommer att återgå så fort det säkerhetspolitiska läget stabiliserats i Vårt närområde."
    "Jägarn", tack för bra och innehållsrika artiklar!

    SvaraRadera