tisdag 28 juni 2016

Nytt läge del 5 - "Underrättelsekrig?"

Sammanfattning

Under det kalla kriget bedrev både de västliga ländernas underrättelseorgan samt de Sovjetiska underrättelseorganen, underrättelseoperationer som fysiskt skulle påverka respektive antagonist i en önskvärd riktning. I de västliga länderna gick det oftast under benämningen "Covert Action/Operations" i Sovjetunionen under benämningen aktiva åtgärder. Återskapandet av en eller flera arbetsgrupper i USA för att motverka dessa s.k. aktiva åtgärder av Ryssland, indikerar att de ryska underrättelseorganen agerar över hela spektrumet och med alla former åtgärder gentemot USA men troligtvis även övriga västliga länder. Detta innebär även att de försämrade relationer nu troligtvis kommer accentueras i en konfliktyta mellan, främst, å ena sidan underrättelseorgan och å andra sidan kontraspionage.

Analys

En av de kanske mest undanskymda nyheterna, men den som på sikt troligtvis kommer få störst konsekvenser, publicerades av Buzzfeed förra veckan, V625. Artikeln berörde det remitterade regleringsbrevet, Intelligence Authorization Act, för de Amerikanska underrättelseorganen. I detta regleringsbrev påtalas vikten av upprättandet med en myndighetsöverskridande arbetsgrupp för motverkandet av Ryssland s.k. aktiva åtgärder,1 den närmsta svenska beskrivningen är subversiv verksamhet, likt den arbetsgrupp som fanns under det kalla kriget.

Aktiva åtgärder härstammar ur ett Sovjetiskt begrepp, Aktivnyye meropriyatiya, vilket enklast, på svenska, kan beskrivas som de åtgärder man fysiskt vidtar för att påverka en motståndare i en för en själv önskvärd riktning. Spektrumet avseende åtgärder, enkelt beskrivet, sträcker sig från desinformation till proxykrigföring.2 Dock var detta på intet sätt unikt för de Sovjetiska underrättelseorganen, KGB samt GRU, utan det var ett arbetssätt som tillämpades av samtliga Sovjetiska myndigheter som interagerade med länder utanför Sovjetunionen, dock får det ses som att det var dess underrättelseorgan som utnyttjade hela spektrumet av åtgärder.3

Var nu dessa åtgärder något unikt för Sovjetiska underrättelseorgan? Nej, västerländska underrättelseorgan arbetade även med, vad som får ses som, liknande metoder.4 Det som särskiljer det sovjetiska agerandet är att andra instanser, än underrättelseorganen, arbetade inom spektrumet av de metoder som täcks in i aktiva åtgärder, vilket får ses som mer unikt. Vill man fördjupa sig mer i de s.k. aktiva åtgärderna kan man bl.a. läsa intervjuer med Oleg Kalugin, eller hans bok Spymaster: My Thirty-two Years in Intelligence and Espionage against the West.

För att möta upp dessa aktiva åtgärder skapades i USA två (2) arbetsgrupper. Den ena var den s.k. "Active Measures Working Group", benämns hädanefter AMWG, som skapades 1981, vilket var en myndighetsöverskridande arbetsgrupp som enkom hade till uppgift att exponera desinformationskampanjer inom ramen för de s.k. aktiva åtgärderna.5 Den andra arbetsgruppen, en hemlig sådan, skulle agera gentemot de övriga s.k. aktiva åtgärderna med andra arbetssätt och var verksam direkt under USA:s nationella säkerhetsråd.6 Det amerikanska arbetet gentemot dessa s.k. aktiva åtgärder upphörde i och med det kalla krigets slut.7

Sett till de desinformationskampanjer som AMWG motarbetade så gav det allmänheten en kännedom om dessa s.k. aktiva åtgärder, det kom även att påverka relationerna mellan Sovjetunionen och USA.8 Det största bidraget i detta var troligt att man dels som tidigare nämnts, skapade en medvetenhet kring fenomenet, dels lyckades få Sovjetunionens sista generalsekreterare, Michail Gorbatjov, att se dessa desinformationskampanjer av Sovjetunionen som kontraproduktiva.9

I och med det kalla krigets slut samt Sovjetunionens och AMWG upplösande, finns det ytterst lite offentlig dokumentation kring möjliga s.k. aktiva åtgärder under 1990-talet av Ryssland. Enligt en artikel, Beyond Propaganda: Soviet Active Measures in Putin's Russia, så skall rapporter om möjliga aktiva åtgärder, från Rysslands sida, återigen börja komma efter Vladimir Putins makttillträde 1999.10 Därtill hänvisar samma artikel till den Tjeckiska säkerhetstjänstens årsrapport för 2008, där de fastslår att Ryssland återigen arbetar med s.k. aktiva åtgärder gentemot andra nationer.11

Vad som även är värt att notera, är i samma årsrapport så påtalar man även att de ryska underrättelseorganen, andra myndigheter men även privata företag, förefaller arbeta med s.k. aktiva åtgärder i Rysslands intresse.12 Således från att enbart agerat med statliga organisationer under tiden för Sovjetunionen, så förefaller Ryssland utnyttja hela spektrumet av aktörer under 2000-talet för att genomföra s.k. aktiva åtgärder. Vilket i sig kanske ej är så konstigt m.h.t. att många av företagsledarna arbetade för den sovjetiska underrättelse- och/eller säkerhetstjänsten under det kalla kriget,13 att då stödja Ryssland ter sig då troligtvis fullt naturligt.

Det kalla kriget har bl.a. ansetts varit en ideologisk konflikt14, men som Wilhelm Agrell skriver i sin bok Maskerad front, så kännetecknades konflikten av två (2) företeelser, den ena var kärnvapen och den terrorbalans som skapades av det vapnet. Den andra företeelsen var spionerna.15 Där konflikten i praktiken utkämpades av underrättelseorganisationerna,16 traditionellt genom inhämtning men dels av konflikter som utkämpades genom ombud dels genom underrättelseorganisationerna egna åtgärder som på den Sovjetiska sidan bestod av de tidigare nämnda s.k. aktiva åtgärderna och på den Västerländska sidan genom s.k. dolda operationer (Covert Action/Operations).17

Under 2000-talets inledning kom Rysslands satsning på inhämtning, det vill säga utplacering av egna underrättelseofficerare, i de västlig länderna öka markant.18 För att, bedömt, vid 2010-talets inledning, uppnått samma mängd underrättelseofficerare i de västliga länderna, som var aktiva under det kalla kriget.19 Då underrättelseverksamheten, som tidigare nämnts, var en av de två markanta företeelserna under det kalla kriget, så förefaller det varit en väldigt kort avspänningsperiod mellan Ryssland och de Västliga länderna efter det kalla krigets avslutande, sett till underrättelseverksamheten.

Den ryska underrättelseverksamheten förefaller ökat20, däribland i Sverige,21 sedan 2014, där katalysatorn får anses vara den pågående konflikten mellan Ryssland och Ukraina. Huruvida det är intensiteten i aktiviteten av de ryska underrättelseorganen eller en ökning av dess underrättelsepersonal är osagt. Oaktat blir slutresultatet en ökningen i aktivitet, dock ökar risken att underrättelsepersonalen röjer sig om de genomför mer verksamhet än vad som kan ses som brukligt, utifrån deras täckbefattning eller täckhistoria, vilket i sig kan bli kontraproduktivt för de ryska underrättelseorganen.

Vad som även är mycket intressant är The Washington Posts uppgifter, publicerad 27JUN2016, avseende psykologisk krigföring av ryska underrättelseorgan mot amerikansk diplomatisk personal, samt dess anhöriga, i Europeiska länder.22 Att kontraspionage i olika länder, även Sverige,23 agerat och agerar i olika gråzoner gentemot identifierade underrättelseofficerare i det egna landet är ett känt faktum. Däremot det som The Washington Post beskriver avseendet agerandet i flertalet Europeiska länder tillhör, mig veterligen, ej vanligheterna. Det Amerikanska utrikesdepartementet bekräftar att USA Utrikesminister, John Kerry, skall påtalat problematiken gentemot Rysslands President, Vladimir Putin, vid ett möte i mars månad 2016. Dock skall man enligt det Amerikanska Utrikesdepartementet enbart berört, det de, uppfattade som trakasserier mot sin personal i Ryssland.24

Huruvida det är rysk underrättelsepersonal med täckbefattning vid ambassader i de Europeiska länderna som genomfört dessa operationer håller jag för osannolikt, då det troligtvis omgående skulle resulterat i att de blivit persona non grata i de länderna. Mest troligt har USA kunnat knyta det rapporterade agerandet till rysk underrättelsetjänst. Dessa i sin tur har troligtvis utnyttjat antingen andra länders underrättelsepersonal eller allierade grupperingar i de länderna eller köpta individer för att genomföra det.

Det ryska utrikesministeriets talesperson, Maria Zacharova, delgav vid sin veckovisa presskonferens, 23JUN2016, att man ansåg att dess diplomatiska personal dels i USA dels i andra länder, kontinuerligt var utsatt för provokationer av amerikansk säkerhetspersonal.25 Uttalandet var bedömt ett svar på det, tidigare nämnda, remitterade regleringsbrevet för de Amerikanska underrättelseorganen, där man även har föreslagit åtgärder för att begränsa rörelsefriheten för rysk diplomatisk personal, om regelverket för dess resor på Amerikanskt territorium ej efterlevs. Vilket enligt regleringsbrevet i praktiken innebär om Amerikanskt kontraspionage upptäcker att rysk diplomatisk personal genomför olovlig underrättelseinhämtning kommer man begränsa dess rörelsefrihet under tre (3) månader.26 Vilket det ryska utrikesministeriet, under tidigare nämnda presskonferens menade på att man, i sådant fall kommer svara på, med motåtgärder, för amerikansk diplomatisk personal.27

Vad innebär då alla dessa småbitar av information dels historiska, dels nutida? I grund och botten innebär det att dels USA, dels de övriga västliga länderna bedömt upplever den ryska verksamheten med sina underrättelseorgan som ett reellt hot. Då man öppet beskriver, i det remitterade regleringsbrevet, att man skall motverka hela spektrumet av ryska s.k. aktiva åtgärder, är det även att skicka en tydlig signal till Ryssland, avbryt er verksamhet eller vi kommer vidta åtgärder mot den.

Men, bedömt, innebär det även att den ryska underrättelseverksamheten har ändrat karaktär till en mer aktiv sådan d.v.s. man arbetar mer med s.k. aktiva åtgärder kontra traditionell inhämtning. Vilket i sig kan vara vad de västliga säkerhetstjänsterna åsyftar med deras relativt samfälliga budskap, den ryska underrättelseverksamheten har ökat sedan 2014. The Washingtons Posts uppgifter ger onekligen en del av bilden, men troligtvis finns det betydligt mer som ej framkommit.

Kommer det västliga kontraspionaget kunna motverka de ryska underrättelseorganen? På sikt kommer de troligtvis kunna göra det, dock bör man ha med sig att Ryssland relativt ostört under hela 00-talet kunnat återuppbygga sin underrättelsestruktur i de västliga länderna. Därtill får det ses som troligt att delar av de strukturer som fanns i kalla krigets slutskede återaktiverats, då en stor del av dessa personer troligtvis fortfarande finns i livet i de västliga länderna. Således har man en väldigt lång väg att vandra innan man effektivt kommer kunna motverka rysk underrättelseverksamhet.

Därtill kommer troligtvis relationerna mellan många av de Västliga länderna samt Ryssland ytterligare försämras, då de aktivt kommer börja motverka de ryska underrättelseoperationerna. Den ena åtgärden en part genomför kommer medföra en motåtgärd av den andra, i klassisk växelverkan. Hur mycket av detta som kommer märkas i offentligheten är osett, en del kommer säkert göra det, men det mesta kommer troligtvis, likt under det kalla kriget, ske i det dolda.

Avslutningsvis, den tydliga kärnvapenretoriken under de senaste två (2) åren har beskrivits dels i svensk och internationell media, dels på denna blogg vid ett antal tillfällen, varvid det ej kommer beröras. Vad som dock är intressant är att den andra dominerade företeelsen, enligt Agrell, under det kalla kriget, de av underrättelsetjänster drivna verksamheter, i och med med detta även måste ses som återkommen. Således de två (2) företeelser vilket Agrell ansåg var signifikant med det kalla kriget, är nu återigen en realitet.

Slutsats

Återskapandet av en eller flera arbetsgrupper i USA för att motverka de ryska underrättelseorganens s.k. aktiva åtgärder, innebär att det kommer det finnas en tydlig konfliktyta mellan de Västliga länderna och Ryssland. Likt under det kalla kriget kommer vi troligtvis på sikt se upptakten till ett "underrättelsekrig", här avses olika former av fysiska åtgärder i syfte att påverka sin motståndare, mellan å ena sidan, främst, de Västliga länderna kontraspionage och underrättelseorgan och å den andra sidan de ryska underrättelseorganen och dess kontraspionage. Detta kommer även på sikt ge försämrade relationer mellan de västliga länderna och Ryssland. Avslutningsvis så innebär detta även att konflikten mellan Ryssland och de Västliga länderna ej kommer vara kortsiktig eller att den för den delen nu skulle befinna sig i någon form av övergående fas, den kommer vara långvarig.

Have a good one! // Jägarchefen

Källförteckning

Bezpečnostní informační služba 1 (Engelska)
BuzzFeed News 1 (Engelska)
Central Intelligence Agency 1, 2 (Engelska)
Reuters 1 (Engelska)
Rysslands Utrikesministerium 1 (Engelska)
Slovenská informačná služba 1 (Engelska)
Säkerhetspolisen 1 (Svenska)
The Financial Times 1 (Engelska)
The Washington Post 1 (Engelska)

Abrams, Steve. Beyond Propaganda: Soviet Active Measures in Putin's Russia. Connections: The Quarterly Journal 15, no 1, 2016.
Agrell, Wilhelm. Maskerad front: kalla krigets underättelsehistoria. Lund : Historiska Media, 2008.
Anderson, Julie. The HUMINT Offensive from Putin's Chekist State. International Journal of Intelligence and CounterIntelligence 20 no. 2, 2007.
Grigorjev, Boris. Forsberg, Tore. Spioner emellan. Saltsjö-Duvnäs : Efron & dotter, 2006.
Kalinovsky, Artemy M. Daigle, Craig. The Routledge handbook of the cold war. London : Routledge, 2014.
Schoen, Fletcher. Lamb, Christopher J. Deception, Disinformation, and Strategic Communications: How One Interagency Group Made a Major Difference. Washington, D.C. : National Defense University Press, 2012.

Slutnoter

1 BuzzFeed News. Ali Watkins. Senate Committee Looks To Revive Cold-War Era Body To Catch Russian Spies. 2016. https://www.buzzfeed.com/alimwatkins/senate-committee-looks-to-revive-cold-war-era-body-to-catch Hämtad 2016-06-28
2 Boghardt, Thomas. Operation INFEKTION: Soviet Bloc Intelligence and Its AIDS Disinformation Campaign. Studies in Intelligence 53 no. 4 (2009): 1.
3 Ibid. 1-2.
4 Kalinovsky, Artemy M. Daigle, Craig. The Routledge handbook of the cold war. London : Routledge, 2014, 310-313.
Central Intelligence Agency. Fischer, Benjamin B. A Cold War Conundrum: The 1983 Soviet War Scare. 2008. https://www.cia.gov/library/center-for-the-study-of-intelligence/csi-publications/books-and-monographs/a-cold-war-conundrum/source.htm Hämtad 2016-06-28
5 Schoen, Fletcher. Lamb, Christopher J. Deception, Disinformation, and Strategic Communications: How One Interagency Group Made a Major Difference. Washington, D.C. : National Defense University Press, 2012, 32.
6 Ibid, 8.
7 Ibid, 96.
8 Ibid, 98.
9 Ibid, 3.
10 Abrams, Steve. Beyond Propaganda: Soviet Active Measures in Putin's Russia. Connections: The Quarterly Journal 15, no 1, 2016, 17.
11 Intelligence Service of the Czech Republic. Annual report of the Security Information Service For 2008. 2009. https://www.bis.cz/vyrocni-zpravaEN2645.html?ArticleID=29 Hämtad 2016-06-28
12 Ibid.
13 The Independent. Penketh, Anne. All the President's men: The KGB'S great power-grab. 2006. http://www.independent.co.uk/news/world/europe/all-the-presidents-men-the-kgbs-great-power-grab-427965.html Hämtad 2016-06-27
14 Nationalencyklopedin. Larsson, Hans A. Kalla kriget. 2016. http://www.ne.se/uppslagsverk/encyklopedi/l%C3%A5ng/kalla-kriget Hämtad 2016-06-28
15 Agrell, Wilhelm. Maskerad front: kalla krigets underättelsehistoria. Lund : Historiska Media, 2008, 7.
16 Kalinovsky, Artemy M. Daigle, Craig. The Routledge handbook of the cold war. London : Routledge, 2014, 305.
17 Ibid, 310-313.
18 Anderson, Julie. The HUMINT Offensive from Putin's Chekist State. International Journal of Intelligence and CounterIntelligence 20 no. 2 (2007): 300.
19 The Financial Times. Blitz, James. Russian spying at cold war levels, say experts. 2010. http://www.ft.com/cms/s/0/92678126-8624-11df-bc22-00144feabdc0.html#axzz4CrdFZdCf Hämtad 2016-06-28
20 Slovenská informačná služba. SIS 2014 Annual Report. 2015. http://www.sis.gov.sk/for-you/sis-annual-report-2014.html Hämtad 2016-06-28
22 The Washington Post. Rogin, Josh. Russia is harassing U.S. diplomats all over Europe. 2016. https://www.washingtonpost.com/opinions/global-opinions/russia-is-harassing-us-diplomats-all-over-europe/2016/06/26/968d1a5a-3bdf-11e6-84e8-1580c7db5275_story.html Hämtad 2016-06-28
23 Grigorjev, Boris. Forsberg, Tore. Spioner emellan. Saltsjö-Duvnäs : Efron & dotter, 2006, 66-67.
24 Reuters. Wroughton, Lesley. Kerry raises harassment of U.S. diplomats in Moscow with Putin. 2016. http://www.reuters.com/article/us-russia-usa-harassment-idUSKCN0ZD2RR Hämtad 2016-06-28
25 The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Briefing by Foreign Ministry Spokesperson Maria Zakharova, Moscow, June 23, 2016. 2016. http://www.mid.ru/en/foreign_policy/news/-/asset_publisher/cKNonkJE02Bw/content/id/2329099 Hämtad 2016-06-28
26 BuzzFeed News. Ali Watkins. Senate Committee Looks To Revive Cold-War Era Body To Catch Russian Spies. 2016. https://www.buzzfeed.com/alimwatkins/senate-committee-looks-to-revive-cold-war-era-body-to-catch Hämtad 2016-06-23

27 The Ministry of Foreign Affairs of the Russian Federation. Briefing by Foreign Ministry Spokesperson Maria Zakharova, Moscow, June 23, 2016. 2016. http://www.mid.ru/en/foreign_policy/news/-/asset_publisher/cKNonkJE02Bw/content/id/2329099 Hämtad 2016-06-28

söndag 19 juni 2016

Prolog till mobiliseringskontroll

Reflektion

Den 14JUN2016 beordrade Rysslands President, Vladimir Putin, en beredskaps- samt mobiliseringskontroll av de ryska väpnade styrkorna. Kontrollen omfattar samtliga militärdistrikt i Ryssland. Kontrollen skall avslutas den 22JUN2016. I skrivande stund av detta inlägg så fortgår fortfarande kontrollen, dock finns det ett antal saker som bör beröras redan nu, ett mer omfattande inlägg kommer publiceras när kontrollen är avslutad, för att dels avdramatisera kontrollen dels påvisa intressanta aspekter med den.

Inleder vi med storleken på denna kontroll, vilket i sociala medier varit den stora diskussionspunkten, så har inga faktiska siffror delgivits hur stor denna kontroll är, något man varit tydlig med att delge i ungefärliga siffror vid de tidigare beredskapskontrollerna. De ryska väpnade styrkornas nyhetskanal uppger bl.a. att man kallat in reservister som genomfört sin militärtjänstgöring för 10-30 år sedan, men inget antal kring hur många delges. Nezavisimaya gazeta beskriver i en artikel, reservister som tecknat avtal med de väpnade styrkorna motsvarande vårt svenska GSS/T system, i sådant fall skall det röra sig om cirka 5,000 reservister som kallats in.

Så här kan man fortsätta, avseende bedömande på storleken av kontrollen, utan att egentligen komma fram till någon säker siffra. Varvid det blir enklare att observera grannländernas reaktioner i Rysslands närområde. Ni som drar er till minnes den s.k. "Ryska Adventen" så genererade den en hel del motåtgärder i Östersjöregionen. Bland annat så höjdes beredskapen inom Litauens försvarsmakt då den beredskapskontrollen genomfördes, ingen sådan information har publicerats i skrivande stund. I dagsläget så finns det ett stort antal förband i Östersjöregionen m.h.t. den övningsverksamhet som genomförts vilket kan ses som en säkerhetsgaranti, dock är dessa utrustade för övning och för att kunna utgöra någon form av beredskap skulle dessa behövas pårusta för skarp tjänst, någon sådan information finns ej heller i skrivande stund.

Väger man då samman "bilderna" rör det sig, således, ej om omfattande inkallelser av reservister i Ryssland för genomförandet av denna mobiliseringskontroll. Vad avser reservisterna omfattar troligtvis inkallelserna de reservister som tecknat kontrakt med de ryska väpnande styrkorna, vilket skulle förklara uppgifterna om den sprida åldersgrupperingen vid inkallelserna, då t.ex. värnpliktig personal som genomfört sin grundutbildning för 30 år sedan, normalt placeras i "Kategori C" förband som har en mycket lång återtagningstid i händelse av en mobilisering. Givetvis kan ytterligare selektiva inkallelser genomförts för att testa mobiliseringssystemet, dock torde det ej återigen röra sig om några stora mängder reservister, då det skulle skapa dels ett samhällsekonomiskt problem dels övriga samhällsproblem vilket i skrivande stund skulle märkts i rysk media.

Vad som dock är intressant är den stora ledningsövningen som förefaller genomföras inom ramen för denna beredskapskontroll. Då man dels genomför en sådan övning dels genomför mobiliseringskontroll, så får man se det som att det är de inledande stegen av hur en mobilisering av de ryska väpnande styrkorna skall genomföras, som övas. Vilket i det långa perspektivet visar på hur dålig säkerhetssituation som uppstått. Därtill de som minns den stora beredskapskontrollen som genomfördes 16-21MAR2015, så inledes den just med ledningsövning inom samtliga militärdistrikt, vilket senare kom att växa upp till en mycket stor beredskapskontroll, således finns möjligheten att det fortfarande kan bli en uppväxling av denna beredskapskontroll, dock med inneliggande värnpliktskull samt de kontinuerligt tjänstgörande förbanden.

Ytterligare vad avser mobiliseringskontrollen så är detta troligtvis en första kontroll av hur det beordrade utbildningsprogrammet, sedan 2014, för de styrande i de ryska oblasterna fallit ut, för att kunna genomföra mobilisering. Därtill är det troligtvis en kontroll av vilken status materielen de facto har som finns de olika mobiliseringsplatserna. Ni som drar er till minnes de första beredskapskontrollerna under 2013, så hade de ungefär samma kontrollmekanismer, d.v.s. kontrollera att ledningsförhållanden fungerar, kontrollera materielstatus hos förbanden och därefter lösande av enklare uppgifter, detta hur nu utvecklats till mer komplexa övningar vid de senare beredskapskontrollerna, då man höjt den grundläggande nivån inom en rad områden hos de väpnade ryska styrkorna.

Således får detta, troligtvis, ses som ett första steg i en förmågehöjning vad avser Rysslands förmåga att kunna genomföra partiell till allmän mobilisering av sina väpnade styrkor. Detta innebär troligtvis även i förlängningen att vi kommer få se fler oförberedda mobiliseringskontroller med ett inledande fokus på att höja materielstatusen, därefter troligtvis med inkallelser av större mängder värnpliktiga reservister för att slutligen kunna pröva systemet. Troligtvis kan vi få se en sådan övningsverksamhet under nästkommande års strategiska övning, om mönstret kring hur beredskapskontrollerna under 2013 återupprepas, för de ryska väpnande styrkorna. Det vill säga vid Zapad-2017, kan man pröva mobiliseringssystemet i Ryssland fullt ut, vilket skulle kunna vara en av de åtgärder som Rysslands Försvarsminister, Sergej Shoigu, beskrev som förberedelser inför Zapad-2017, vid en tidigare presskonferens i år.

Have a good one! // Jägarchefen

söndag 12 juni 2016

Tysk ubåt?

Reflektion

Sveriges Radio publicerade igår, 11JUN2016, uppgifter om att det sedan tidigare s.k. avgörandet beviset, som av Försvarsmakten nedklassades och ej användes som underlag i den slutliga utredningen av undervattensverksamheten i oktober månad 2014, skall vara en ljudupptagning som härrör från en svensk källa. I sak kan det finnas intresse vad det var, dock har Försvarsmakten ej inkluderat denna ljudupptagning i sin analys, vilket även delgavs allmänheten 2015, som de facto slår fast att främmande makt kränkte svenskt inre vatten i oktober 2014.

Underrättelsebetonat utredningsarbete, vilket slutrapporten kring Operation Örnen får ses som, kan jämföras med en brottsutredning som Polismyndigheten genomför, ibland upptäcker man att saker och ting ej stämmer, där/men den samlade bevisbördan är det som leder fram till en fällande dom. På samma sätt är det kring Operation Örnen, den samlade bevisbördan fastslår att främmande makt kränkte svenskt inre vatten, således inte ett utan flera bevis, vilket man måste få se som en grund då saker skall fastställas, det går ej enkomt förlita sig på en källa/bevis, utan flera krävs.

Detta är dock det minst uppseendeväckande kring gårdagens nyhetsrapportering, enligt Sveriges Radio har källor till dem, notera pluralis, gjort gällande att den av Mikael Holmström, vid Dagens Nyheter, tidigare rapporterade ubåtsobservationen vid Vindbåden 2015, skall vara en tysk ubåt. Det Holmström beskrev i sin artikel var enbart att ett ubåtsperiskop hade observerats, således måste det finnas markant mer bevisföring för att Försvarsmakten, då dom är de enda i Sverige som, skall kunna nationalitetsbestämma en ubåt.

Vad som dock gör denna nyhet intressant är påståendet att Tyskland skall kränkt svenskt territorium med ubåtar är inget nytt. Avseende kränkningarna under det kalla kriget har Västtyskland framförts som ett möjligt kränkande land. Bland annat har Ambassadör Mathias Mossberg framfört det i sin bok, I mörka vatten, före detta Överbefälhavaren Bengt Gustafsson har även belyst det i sin bok, Sanningen om ubåtsfrågan. Diskrepansen mellan de två författarna är att Bengt Gustafsson bild mer lutar åt oavsiktliga intrång, medan Mathias Mossberg framför en bild av mer avsiktlig intrång. I ett flertal andra sammanhang har även Västtyskland belysts som en möjligt kränkande nation av svenskt territorialvatten under det kalla kriget.

Skulle då det återförenande Tyskland, 2015 välja att kränka svenskt inre vatten samt göra det mitt i en, med svenska mått mätt, större ubåtsjaktövning? Personligen har jag svårt att tro det, av två (2) skäl. Det första är historiskt, vad som finns i litteraturen, så är det ett fåtal stater där det finns dokumenterat att de valt att gå in i övningar med ubåtar för att dokumentera en annan stats förmåga, Tyskland har ej varit en av dessa stater, då det är förenat med stora risker dels politiskt dels personellt och materiellt, risken är markant större att antingen skadas eller dokumenteras kontra andra former av inträngningsoperationer.

Det andra, är Tysklands hållning i ett antal frågor, såsom deras agerande vid avslöjandet att NSA hade genomfört inhämtningsoperationer mot tyska intressen. Därtill dess eget agerande då det avslöjades att Tyskland själva hade genomfört inhämtningsoperationer mot Europeiska intressen. Signalspaning är ju som bekant inte helt riskfritt men i stort sett, vilket kan medge ett risktagande, dock att olovligt skicka in en ubåt mitt in i en ubåtsjaktövning, bedömer jag utifrån dessa två ovanstående exempel som något Tyskland ej skulle genomföra.

Oaktat anser jag att det är av yttersta vikt att detta påstående från Sveriges Radio klarläggs, då svensk public service i form av Sveriges Radio utpekat Tyskland som en kränkande nation, utifrån uppgifter som måste härröra från statliga myndigheter/organisationer då de är de enda som kan klarlägga sådana sakförhållanden, vilket får ses som väldigt allvarliga och grova anklagelser. Detta är således den stora nyheten, inte en ett år gammal nyhet att den s.k. avgörande observationen hade tagits bort som ett bevis i slutanalysen av Operation Örnen.

Have a good one! // Jägarchefen

söndag 5 juni 2016

Operationsriktningar

Reflektion

Enligt den Litauiska säkerhetstjänsten, förefaller 6. och 20. Armén samt 1. Pansararmén i dagsläget erhållit predestinerade operationsriktningar. Den 6. Armén förefaller ha den Baltiska och Karelska operationsriktningen, den 20. Armén har den Ukrainska operationsriktningen samt 1. Pansararmén har den Belarusiska operationsriktningen. Utöver dessa fyra operationsriktningar så skall det enligt den Estniska underrättelsetjänsten finnas ytterligare två (2) operationsriktningar, totalt sex (6) operationsriktningar inom det västra militärdistriktet (MD V), dessa operationsriktningar är sedan indelade i taktiska riktningar.

Bild 1. Arméers operationsriktningar inom MD V.
Utifrån den 11. Armékårens återupprättande i Kaliningrad Oblast, så ligger det nära till hand att förutsätta att en (1) av de kvarvarande två (2) operationsriktningarna åtminstone har Kaliningrad som utgångspunkt, dock torde den vara statisk då förbanden inom Kaliningrad Oblast i huvudsak kan tänkas utnyttjas för försvar och då främst av Östersjömarinens (ÖM) basering. Utifrån detta resonemang torde den avslutande operationsriktningen för MD V i sådant fall vara en Arktisk sådan, troligtvis innefattande norra Finland, norra Sverige och norra Norge då det traditionellt betraktats som ett sammanhängande geografiskt område, samt Arktis.

Med ovanstående fakta och slutsatser ligger det nära till hand att förutsätta att man inom den Arktiska operationsriktningen, som i grunden ligger inom den norra strategiska riktningen, som i praktiken handhas av Norra marinen, borde ytterligare en armé eller armékår upprättas, för att administrativt förenkla den Arktiska operationsriktningen, då de övriga operationsriktningarna de facto har en armé eller armékår. Dock vill jag påpeka att antagandet, från min sida, avseende MD V arktiska operationsriktning kan vara fel, då som ovan beskrivs ligger den Norra strategiska riktningen under Norra marinens ansvar, under ett tag så benämndes det även som ett militärdistrikt av det Ryska Försvarsministeriets pressinformation, oaktat så borde rent logiskt en armé upprättas inom Norra marinen, då man nu återupprättat 11. Armékåren i Kaliningrad oblast.

Bild 2. Tillförsel av förband till MD V.
I sammanhanget bör man notera möjligheten avseende de två (2) motoriserade brigader som förefaller förflyttats från det centrala militärdistriktet (MD C) under kvartal (KV) I-II 2016 till MD V. De två (2) brigaderna det rör sig om är 23. Motoriserade brigaden från Samara i Samara oblast som förflyttas till Valujki i Belgorod oblast samt 28. motoriserade brigaden från Jekaterinburg i Sverdlovsk oblast som förflyttas till Klintsy i Brjansk oblast. Den ryske presidentens talesman, Dmitrij Peskov, förefaller förneka att 28. motoriserade brigaden har förflyttats.

Särskilt bör man notera att de båda brigaderna hamnar inom 20. Arméns operationsriktning, vilket i praktiken skulle innebära att det är den förstärkning som tidigare uttalats. Den 20. Armén tömdes i stort sett på förband då 1. Pansararmén upprättades under 2015, det som då sades var att förband skulle tillföras för att återupprätta 20. Armén, vilket detta skulle kunna vara en tydlig indikator på. Intressant i sammanhanget är att man förefaller "åderlåta" MD C vilket setts som den strategiska reserven samt den andra echelongen i händelse av en väpnad konflikt.

Sett till upprättandet av de två (2) divisionerna inom MD V under 2016 som det varit en relativt omfattande rapportering kring, så förefaller åtminstone en upprättas inom den 20. Arméns operationsriktning, den andra utifrån sin placering förefaller hamna inom 1. Pansararméns operationsriktning. Detta tillsammans med de tillförda brigaderna, skulle i praktiken innebära att den 20. Armén i slutet av 2016 till del är återupprättad och har förband som är utgångsgrupperad för att kunna lösa uppgifter gentemot den Ukrainska operationsriktningen.

Vad som dock blir en motsägelse, är att de två (2) tillkommande divisionerna skall ses som en motvikt gentemot NATO enligt mediarapportering. Deras nuvarande placeringar därtill dess troliga operationsriktningar utifrån dess placeringar, innebär på intet sätt någon motvikt. I dagsläget är det 6. Armén och 11. Armékåren som de facto har sina operationsriktningar direkt i anslutning till NATO anslutna länder, bedömt, de minsta arméerna. Vilket blir väldigt motsägelsefullt, då man från rysk sida förefaller försöka åtminstone utåt sett gentemot massmedia och sin egen befolkning visa på att man nu tar krafttag gentemot NATO.

Givetvis kan 1. Pansararmén förstärka den 6. Arméns operationsriktning, dock så förefaller det onekligen vara så att 1. Pansararmén skall förstärka Belarus i händelse av en konflikt, därtill placeras ytterligare en (1) division i dess operationsriktning. Vilket i praktiken gör att den armé som borde förstärkas, d.v.s. 6. Armén, just nu förefaller ha det största operationsområdet men minst förband att agera med, därtill har man de facto den fysiska gränsen gentemot NATO, som mest troligt kommer förstärkas med förband under KV III-IV 2016 samt KV I 2017.

Bild 3. Möjliga operationsriktningar inom MD V.
Om man nu från rysk sida ser framför sig en västlig aggression, så torde det mest logiska varit att förstärka den 6. Arméns operationsriktning, och inte som nu, tilldela dem det största operationsområdet, med ytterst begränsade resurser, det man de facto just nu förefaller skapa är ett "förbandsvakuum" inom det operationsområdet. Dock tror jag inte att den ryska Generalstaben är så "blinda" att de förbisett detta, utan det måste finnas ett tungt vägande skäl till det. Skälen till detta kan vara många och skulle kräva relativt stor textmängd att utveckla, utan just nu får ni läsare nöja er med det konstaterandet.

Avslutningsvis för att återkoppla till operationsriktningar, det är tillika kraftsamlingsriktningar, således beroende på vart förband placeras, eller för den delen tillfälligt tillförs, så går det då även att utläsa vilken tyngdpunkt Ryssland för tillfället ser och kommer agera i med olika metoder. Inom MD V förefaller tyngdpunkten, just nu, ligga i Sydvästlig och Sydlig riktning.

Have a good one! // Jägarchefen

onsdag 1 juni 2016

Avvikelse?

Reflektion

Sedan 2013, har det genomförs en större beredskapskontroll, varje år, inom det västra militärdistriktet (MD V) under kvartal (KV) I alt KV II, en viss normalbild har därmed skapats. Vi befinner oss nu i utgången av KV II och fortfarande har ingen större beredskapskontroll genomförts, vilket kan innebära att det bryter mot den normalbild som har etablerats, en avvikelse har uppstått s.a.s. vilket kan uppstått av ett flertal olika skäl. Ser vi ytterligare till historik i genomförandet av beredskapskontroller, så har det genomförts fem (5) stycken större per år och varje militärdistrikt har berörts, den femte kontrollen har genomförts som inledning för den årligt återkommande strategiska övningen som annullerar mellan militärdistrikten.

Den stora beredskapskontrollen av det ryska flygvapnet, 2013, genomfördes i månadsskiftet maj-juni, vilket i sak innebär att man mycket väl kan genomföra en beredskapskontroll nu under juni månad 2016. Jämfört med de som genomfördes under 2014 och 2015, som var under vinterhalvåret och våren. Hur ser då den övriga övningsfrekvensen ut under 2016 kontra 2015? MD V presstjänst har under de senaste åren publicerat sammanfattningar, för sommarövningsperioden (01JUN - 30NOV) och vinterövningsperioden (01DEC – 31MAJ), vilket kan ge en indikation om övningarna ökat eller minskat. För att erhålla någon form av indikation så jämför vi övningsverksamheten som genomförts vid KV I-II, d.v.s. vinterövningsperioden, mellan 2013 och 2016, då en övningssammanfattning nyligen publicerats över vinterövningsperioden 2016 i MD V.

Enligt chefen för MD V, General Andrei Kartapolov, så skall arméförbanden under vinterövningsperioden (01DEC2015 – 31MAJ2016) genomfört cirka 1,000 övningar, drygt hälften av dessa skall enligt honom genomförts i mörker. Del av övningar skall även genomförts på, för förbanden, okända övningsfält, samt längre förflyttningar skall även genomförts inom ramen för dessa övningar. Jakt- och attackflygförbanden inom MD V har flugit cirka 5500 flygtimmar, transportflygförbanden över 3,500 timmar och arméflyget d.v.s. helikopterförbanden över 6200 flygtimmar, totalt cirka 15,200 flygtimmar.

Detta är relativt intetsägande övningssiffror om man inte tar hänsyn till historiken, för vinterövningsperioden 2014 (01DEC2013 – 31MAJ2014) finns inga siffror rörande antalet arméövningar, flygtimmarna låg då på över 21,500 bedömt fördelat på jakt-/attackflyg-, helikopter- samt transportflygförband. För vinterövningsperioden 2015 (01DEC2014 – 31MAJ2015) rapporterades det om över 300 skarpskjutningsövningar för arméförbanden, samt flygtiden skall ha varit över 18,500 flygtimmar.

Jämför man då flygtiden mellan 2014 års vinterövningsperiod och 2016 års, så är det en markant skillnad i mängden flygtid. Denna nedgång beror troligtvis på två orsaker dels det försämrade ekonomiska läget samt statusen på luftfarkosterna förefaller bli sämre och sämre m.h.t. mängden olyckor och därav ställd flygtid för förarna dels att flygförare ur MD V troligtvis deltagit i den militära operationen i Syrien. Sett till mängden flygplan som utnyttjats kontra mängden rapporterade flygföretag, så har det troligtvis krävts en stor mängd flygförare på plats i Syrien, varpå man får se det som troligt att piloter ur MD V främst utnyttjats, för att ge dessa praktisk erfarenhet samt öka dess faktiska förmåga, då den stora konventionella friktionsytan är mellan Ryssland och NATO vilket främst involverar MD V. Således kan den faktiska flygtiden vara högre än den nu rapporterade mängden.

Dock bör man beakta att den ryska rapporteringen avseende övningsverksamhet, förefaller skilja sig dels hur rapporteringen genomförs mellan de olika MD dels är det väldigt otydligt vilken nivå man rapporterar d.v.s. stridsteknisk-, taktisk- och/eller operativ övningsverksamhet samt vad som övats t.ex. förflyttning eller stridsskjutningar. Därför blir det svårt att avgöra vad som de facto övats och vad som de facto rapporteras, är det bataljonsövningar eller är det kompani övningar osv. Detta är troligtvis ett sätt att förvilla och försvåra bedömningar kring hur mycket övar förband och vad övas samt när.

Flygtidens nedgång stämmer dock väl överens sett till mängden starter av NATO incidentberedskap i Baltikum samt vad amatörsignalspanare rapporterar. Att det skulle skett en dramatisk ökning av övningsfrekvensen mellan 2015 och 2016 för markstridsförbanden, håller jag för osannolikt. Dock förefaller det skett en ökning av beredskapskontroll på lägre förbandsnivåer samt enbart de inledande sekvenserna d.v.s. larmning, pårustning samt utmarsch till koncentrationsområden har övats, vilket skiljer sig mot tidigare år. Ur det perspektivet har det skett en ökning av övningsverksamhet, för markstridsförbanden. Jämför man dock rapporteringen, i olika nyhetskällor, avseende övningsverksamhet mellan 2015 och 2016 vinterövningsperiod, så kan man dock notera en generell ökning av övningar, men inte en dramatisk.

Men varför har det då inte skett någon beredskapskontroll än utifrån tidigare mönster och varför har inte övningsverksamheten skjutit i höjden i paritet till den retorik som dels förs av Ryssland dels av de Västeuropeiska länderna. För ser man enbart till retoriken så borde övningsverksamheten varit betydligt högre hos de ryska förbanden samt i större förband. Troligtvis finns det främst tre möjligheter till varför.

Den första möjligheten är att man avsiktligt valt att hålla nere övningsverksamheten för att agera konfliktdämpande, vissa bedömare har framfört den teorin. Detta motsägs dock av ett relativt riskfyllt agerande med luftfarkoster i anslutning till främst andra staters signalspaningsflygplan över internationellt vatten, vilket på intet sätt kan anses som dämpande. Därtill så ser man till övningsfrekvensen så förefaller det skett en ökning i förhållande till 2015 års övningsverksamhet under motsvarande period, för markstridskrafterna, dock har inga större förbandsövningar genomförts, utan man förefaller agera på lägre nivåer förbandsnivåer

Den andra möjligheten är att man avsiktligt valt att hålla nere övningsverksamheten under vinterhalvåret för att spara utrustning samt stridsvärde, inför sommarövningsperioden, då det är allmänt känt vilken övningsverksamhet som kommer hållas under bl.a. juni och juli månad, 2016, i Östersjöregionen av dels NATO dels av enskilda stater eller bilaterala övningar. Har man för avsikt att genomföra motövningar är det en klok åtgärd i sådant fall att spara på stridsvärdet, Rysslands försvarsminister kan i sitt uttalande avseende övningsverksamhet för sommarövningsperioden, den 01JUN2016, indikerat att så är fallet, ffa. då man förefaller avse öva bataljonsstridsgrupperna i stor omfattning.

Den tredje och avslutande möjligheten är att det ekonomiska läget i Ryssland börjar bli så pass prekärt att man måste begränsa övningsverksamheten. Detta skulle i sig kunna vara en fullt trolig möjlighet, då man fortsatt förefaller prioritera materieltillförseln så krävs det att något annat måste nedprioriteras om man skall spara pengar. Klassiskt i militära sammanhang, oaktat nation, är då att övningsverksamheten nyttjas som en "budgetregulator".

Troligtvis är det en kombination av den andra och tredje möjligheten, som ligger till grund för t.ex. den minskade flygtiden, vilket just nu får ses som den tydligaste indikatorn på att man valt att nedprioritera övningsverksamheten. Den andra indikatorn är troligtvis att man genomfört många mindre och kortare övningar med markstridsförbanden, som i sig visar att man övat mycket, men kvalitativt har det troligtvis ej tillfört något avgörande, jämfört med övningsverksamheten under t.ex. 2014.

Troligen kommer vi se en ökning av övningsverksamheten under den nu sista månaden av KV II och inledningen av KV III i MD V, huruvida vi kommer se en beredskapskontroll inom MD V samtidigt som den nu stora övningsverksamheten från NATO sida påbörjas, låter jag vara oskrivet, det får ses som en "fifty-fifty" sannolikhet på det. Då genomförande av en sådan tydligt skulle visa ett ställningstagande samt troligtvis skulle höja moralen hos den egna befolkningen, dock är troligtvis de ledande personligheterna i Ryssland fullt medvetna om att det mycket väl bli en mycket spänd situation som uppstår. Så för att svara på ursprungsfrågan kan vi få se en avvikelse i mönstret med beredskapskontroller.

Have a good one! // Jägarchefen